Aftonbladet – 1 juni 1869, sida 2

I UUBIERVUIR UTI 1 ev tLElke all mi En bland de vigtigaste frågor, som under de en nyss afslutade Riksdagen afgjordes gefö om gemensam votering af båda kamrarne, int ar bestämmandet af anslaget till armens hä apenöfningar under nästa år. Medan denna m råga ännu var öppen, tilläto vi oss uttala hä år öfvertygelse om det betänkliga uti att he enom indragning af ett öfningsanslag rubba e planer, som regeringen, på grund af kän-m edom om vanligen tillgängliga medel, upp-50 jort för armåns hållande i tjenstbart skick. fö 7i medgåfvo tillika giltigheten af det skäl,ta om anfördes för att visa olämpligheten atten ust nu inställa öfningarne, nemligen behofvet A tt inöfva begagnandet af de anskaffade nya lä rapnen samtden af deras införande föran-!0 edda nya taktik. Men vi tilläto oss på ha kl amma gång uttala en farhåga, att tid och ki venningar skulle komma att hädanefter, såom icke sällan hittills, förslösas på ett änlamålslöst sätt. Vi stödde denna farhåga lre på den kännedom vi hade erhållit om det då h innu icke i tryck tillgängliga nya exercis-at eglemente, som var under utarbetning, och sh ri uttalade vår förmodan, att just kännedo-! nen om det ofta ändamålslösa sätt på hvilfö et mötestiden förspilles, alstrat hos många le! n öfvertygelse, att det kan vara temmeligen ki ikgiltigt om öfningarne för ett eller annat ir inställas. Våra anmärkningar föranledde hr krigsministern alt ett par dagar innan Kamrarnes semensamma votering skulle bestämma om niogsanslagets belopp, i vår tidning låta införa en skrifvelse, deri han dels anförde nåora uppgifter om sättet hvarpå öfningstiden förmäldes ha varit använd under 1867 års möten, dels ock meddelade, att om också punder pågående utarbetning af ettnytt exerpcisreglemente, dermed sysselsatte officerare pfunnit nödigt att få en eller annan ifrågasatt förändring praktiskt försökt och i sådant hänseende fått sig medgifvet att anlita någon afdelning af här garnisonerad ,trupp, dessa försök likväl icke utmärka någon af krigsstyrelsen gillad mening om lämpligheten af de ifrågasatta förändringarne. För vår del kunde vi icke gerna uppfatta detta meddelande annorlunda, än såsom en förklaring, att man icke skulle låta armen i sin helhet förnöta en öfningstid, som visserligen icke är öfverflödigt tillmätt, med inlärandet af fullkomligt betydelselösa nyheter i sättet att verkställa vändningar och dylikt, utan att man, tillsvidare åtminstone, och intilldess krigsstyrelsen stadgat sin mening om l: lämpligheten af de ifrågasatta förändrin) garne, skulle inskränka sig att experimentera l med dem vid någon afdelning af här garni; sonerad trupp, såsom det hette i hv Abelins skrifvelse. Vi tro också att denna uppfattning delades af de allra flesta, som togo kännedom om hr krigsministerns skrifvelse, och det är ganska antagligt, att den försäk! ran man deri trodde sig finna, att regements: mötena icke skulle förspillas med inöfvandet af onödiga nyheter i exercisväg, bidrog att l: vinna icke så få röster för det högre anslag, ! som slutligen blef af Riksdagen beviljadt. Med så mycket större öfverraskning erfar man derföre nu, att det icke blott är någon afdelning af här garnisonerad trupp, som får redan innevarande år sysselsätta sig att ex-l perimentera med de föreslagna förändringarne i exercisreglementet, utan att detta experimenterande utsträckes till hela infanteriet. Och man inskränker sig härvid icke blott till sådant, som står i oskiljaktigt samband med den olika beskaffenheten hos de nya vapen, i jemförelse med de gamla, utan äfven med de af oss i våra föregående uppsatser omtalade nyheter i sättet att göra vändningar m. m. dylikt, som i sig sjelft är ytter: ligt likgiltigt om det göres på ett sätt eller, på ett annat, men hvars inlärande fordrar en rundelig tid hos en trupp, bestående af gamla soldater, hos hvilka ett annat sätt för verkställande af enahanda rörelser och förrättningar, blifvit under många år innött och öfvergått nästan till en andra natur. Ja, till och med beväringen får roa sig med att syssla med dessa nyheter, hvilka dock, efter al!t hvad vi kunnat erfara, i år endast skola tillämpas på försök, t Oaktadt den bästa vilja har det icke lyckats oss inse huru den af oss citerade förklaringen i hr krigsministerns skrifvelse kan stå tillsammans med här ofvan omförmälda förhållanden. Men så mycket lättare är det för hvar och en, som något litet känner hithörande förhållanden, att inse, det en god del af innevarande års möten lära gå åt till ifrågavarande experimenter, och att. det är fara värdt, att just det minst väsendtliga befinnes vara det vid inlärandet mest tidsödande. Ju lifligare man inser, att den åt vår armå anslagna öfningstid är knapp och att till följd deraf den öfning, som kan bibringas armen, blir ganska ofullständig ijemförelse med hvad som fan åstadkommas i andra stater, som hålla sing trupper under flera år i ständig tjenstgöring, desto mer måste man derföre beklaga, om den knappa öfningstiden icke väl användes. Sådant är bedröfligt i sig sielft, och det skall, frukta vi, äfven kunna framdeles öka antalet af dem, som i likhet med Andra kammarens majoritet vid sistförfiutna Riksdag icke hysa betänklighet vid att indraga öfoingsanslagen då sjatsfinanserpas tillstånd ger anledning efterforska tillfällen att åstadkomma hesparingar. Och man skall måbända efter detta blifva vida mindre, än nu var fallet, mottaglig för ministeIriella försökningar, som afse att utgöra en garanti mot befarade missbrök. På tal om krigsstyrelsen tillåta vi oss för -Jöfrigt påpeka ett förhållande, som utgör ett nytt bevis på, hyad man, ledsamt nog, ofta haft tillfälle iakttaga, nemligen huru liten I vigt vederbörande fästa vid tveväringens ut ;! daning på möjligast bästa sätt. Vi ha till. förene i denna tidning anmärkt och beklagat det grundfel vid beväringsöfningarnes ordSTEEN SANSAT KE En SKEN SEINE NERE DD GAR ss 3 AL RMR OMM HB TP 3 Ru ra, slog sig kaptenen så godt han kunde då -han stod, på knäet och :ade: ,! I vårt land skulle vi kalla det bröllopst drägt, I sanning... ja det skulle vi, jag för1j säkrar det.n : . t) Men kaptenen tycktes se saken i ett