Aftonbladet – 1 juni 1869, sida 2

— ——— —A — —— HX —-S-SN NV uppfylla sina pligter vid alla tillfällen, så var det min bror. Han var icke snabbtänkt — allt annat utom det — men han var trofast, uppriktig och rättrådig. Vår far var blott en obetydlig bandelsman här i trakten, min herre, men ändå var han lika mån om sitt goda namn och rykte, som om han varit kung... . Zz Öch en god del mera, hoppas jag — att döma efter det vanliga slaget af den sortens folk, sade kaptenen. Men nu afbröt jag er, Min bror ansåg att vår far hade lemnat oss sitt goda namn, på det vi skulle bibehålia det obefläckadt. Och deruti hade han mycket rätt, sade kaptenen, coch ni kunde aldrig tagit vård om ett bättre arf. — Men nu afbryter jag igen.n Nej, ty nu har jag ingenting mer att säga. Vi veta att Hugo lefde vårt namn till heder, och vi äro öfvertygade att han dog så också. Cöh nu kommer det an på mig att hålla det uppe — det är alltihop. Bra taladt! utropade kaptenen; bra sagdt, unge man!; och sedan han skakat band med Alfred och lagt sina egna breda, bruna händer på knäna, fortfor han; Anående er brors dödssätt, så kanhända jag kn upplysa något och kanhända också inte, rt jag är långt ifrån säker derpå, Kan jag å tala lite med er i eprpm?p Der nnge mannen steg upp, men dessför innan hade käpisnens snabba blick märkt att den vackra fästmön gav. ram till föns stret och nickat åt den unga enkan, hvarpa denna höll upp sin sömnad med ett stilla, vackert leende. Han reste sig upp och frågade: Hvad är det hon AL Då Kitty endast rodnade i stället att svar