Aftonbladet – 31 maj 1869, sida 3

———— Ö — ——.— , — X 1 KR fönster med en ruta tittade ut från ett afägset hörn i rummet på den glittrande soljusa sjön. Hor står det till min fru? sade kaptenen? Jag är rätt glad att träffa er, ty jag har rest längt i och för det ändamålet. Har ni det, sir? Då är jag viss om att jag också är glad att råka er, ehuru jag ej känner er,, svarade en liten fetlagd, äldre qvinna med ett behagligt utseende och mörka strålande ögon, der hon stod sjelf så fin och snygg midt i sin trefliga sysselsättning och betraktade kapten Jorgan med ett nyfiket småleende. Ah pi är sjöman, sir,, tillade hon straxt derefter, och gjorde en rörelse nästan som hon vridit sina händer; då är pi bjertligt välkommen. Jag tackar er,, sade kaptenen. Jag vet inte hvad det är som gör att saltet spricker ut på mig, men hvar och en tycks se det på min hattkulle och min rockkrage. Ja, min fru, jag är sjöman. Och den andra hberrn också,, sade mrs Raybrock. Nå, ja min frun, sade kaptenen och kastade en iliparig blick på den andra herrn, pni har så nära rätt deri att han är till sjös, om det kan göra honom till sjöman. Det är min skeppsskrifvare Tom Pettifer; han har gått igenom nästan alla yrken som finns — kunde hafva köpt alla era bord och stolar, en gång, om ni hade önskat sälja dem — men nu är hen min skeppsskrifvare, Mitt nämn är Jorgan och jag för mitt eget skepp och min kompanjon också, och det har jag gjort i fem och tjugu år. Enligt bruket kalar man nig kapten Jorgan, men jag ärint mer kapten ä Kanske ui, vill stiga ini förmaket och sitta ner, sir? sade mrs Raybrock. sPrecis hvad jag tänkte föreslå; gå förut