Aftonbladet – 31 maj 1869, sida 3

——IIJI JM kaptenen aflägsnade sig. Det var han också. Och så märkbart var det, att ehuru hans drägt, med undantag af den blå färgen, ej utvisade det, emedan den bestod af ett slags resdrägt alltför lång i ärmarne och för kort i benen, på allt sätt obeqväm slutande nederst med ett par Wellingtonstöflar och öfverst med en hög styf hatt, som ingen dödlig kunde hafva begagnat till sjös i någon slags vind; dock en enda blick på hans väderbitna ansigte och seniga bruna händer var tillräcklig att upplysa om hans yrke; hvaremot miste Pettifer med sitt trindlagda ansigte och yfviga polisonger, sin korta jacka och skor icke mer liknade en sjöman bredvid kapter Jorgan än han liknade en hafsorm. De båda männen klättrade högt uppibyn som svängde af och krökte sig i de mes fodtycktiga riktningar, så att skoflickarns hu om tvärsöfver vägen, och om man skull ha gått någorlunda rakt fram skulle mar blifvit tvungen att gå tvärs igenom detsamm: och genom skoflickarn också, der han sat vid sitt arbete mellan två små fönster, me ena ögat liksom genom ett mikroskop fästad på denna del af Devonshires geologiska for mationer och med det andra liksom genon ett teleskop seende ut åt öppna sjön. D klättrade högt upp och stannade slutlige framför ett litet trefligt hus, på hvilket befann måladt :mrs Raybrock, lärftskramhandel en hten sorlande bäck öfver hvilken var Jag samt postkontor,.: Framföre rann en liten bre Här ha vi namnet, som sagdt var, sad kiptenen, sdu kan komma in med om du vil Tom. 7; ; Han öppnade dörrn och steg in i en lite bod som var knappt tre alnar hög och me en hel mängd olika bjelkar och släar itake och hvarest dessutom det största fönstret be fanns vara åt stengatan vch entlast ect lit