Aftonbladet – 31 maj 1869, sida 3

romansen sångaren vänt sit högsta titmår kelse; men äfven i ensemblerna, särskildt dei sista finalen, samt i arian gjorde han djup intryck. Trion, som så mäktigt i ett sam manfattar den grundton af oskuld och reli giositet, hvarigenom operan vunnit sin en Isamhet inom musiklitteraturen likasom sir odödlighet, gafs denna afton på ett sätt son lemnade intet öfrigt att önska. Recett-tagaren firades så som blott en gunstling blifver hyllad. Helsad vid sin första entre med stormande bifall, mottog han efter snart sagdt hvarje scen blommor och lagerkransar, och när ridån fallit efter sista akten återkallades han fyra gånger till förnyac blomsteroch lagerskörd. I månget öga såg man de vackraste vittnesbörd om huru sångarens rörelse delades af hans hänförda åhörare, hvilka sent skola förgäta den högtidliga stunden och aldrig dess, hjelte. Afven de artister, åt hvilkas tolkning operan i öfrigt var anförtrodd, befrämjade hva för sig och tillsamman dess mer än vanligt djupa intryck. Hr Sandström gaf Jakobs parti med förträfflig röstdisposition och lyckades särdeles i trion med sitt föredrag motsvara innehållets värde. Hr Lundberg, hvars skicklighet såsom karaktersskådespelare nu såsom förr skördade en triumf af Simeons parti, blef i andra akten hyllad med en inropniog. Fru Strandberg gaf med ostörd framgång Benjamins roll, och om representanterna för Josefs bröder är, med undantag af någon osäkerhet i första aktens ensembler, ingenting att anmärka. Med glädje helsa vi Mehuls mästerstycke ånyo välkommet å K. operans repertoar och hoppas att det ilikhet med Cherubinis Vattendragaren och andra verk af klassisk skönhet måtte hvarje år få blifva en värderad prydnad för densamma.