Aftonbladet – 31 maj 1869, sida 2

4 tällen lifligt, på de flesta nästan trögt. Alla; allokaler kunde jag naturligtvis icke beööka, y de voro några och åttia: Under valet första dagen skötte Paris för frigt sia nöjen, men den som är van att ifva akt på befolkningen kunde se att det ock var något som allvarligare sysselsatte ensamma. På aftonen gick man i teatern, om vanligt, men efter allt hvad jag erfarit rån åtskilliga teatersalonger var uppmäl kamheten ej odelad fästad vid scenen. Såväl land fauteuils dorchestre som på raderna, inda upp till Paradiset,, talade man om vaen, och man slets om tidningarne vid bouierardernas kiosker. Söndagens aftontidningar lade dock naturligtvis ingenting att meddela afseende på första dagens resultat, men rupper bildade sig öfverallt och diskuterade annolikheterna. Utanför Passage de rOpera var trängseln ganska besvärlig en stund. Jag örmodar att herrar coulissiers gjorde goda färer, fastän det var söudag. Efter slutad votering första dagen ville lera valmän i olika sektioner sätta sina sisill på voteringslådorna, men Seineprefekten rade uti ett cirkulär till alla mairerne i Seinelepartementet tillkännagifvit, att ingen valnan tilläts sätta någon privatförsegliog på ! valsedlaraes förvaringsrum. Man har svårt! utt inse med hvilken rätt baron Haussmann : illåtit sig utfärdandet af detta cirkulär. Om ågon kunde hafva rätt att gifva en sådan öreskrift, hade det varit conseil detat, men j alldeles icke en prefekt. Vallagen nämner ingenting om ett sådant fall, men den föreskrifver att omröstningen skall skyddas af de verksammaste garantier, och det har förut ej ansetts otillbörligt att de valmän, som det istundat, satt sinasigill på valurnan efter första dagens omröstning. Uti en sektion på Saint-Louis-ön anhöll en valman hos ordförande valförrättaren (denne utnämnes alltid af auktoriteterna), att få med sitt sigill försegla valurnan, Han hänvisades till mairen. Mairen gaf ett bestämdt nekande svar. En annan valman hade redan satt sitt sigill på lådan, utan att först fråga derom. Sigillet bröts och skrapades bort. Den först nämnde valmannen tillkännagaf då, att han ämnade til valprotokollet foga en reservation och anhöll om bläck och penna för att sätta upp reservationen. Han ilek icke det begärda, och under det han försökte skaffa sig skrifmaterialier på annat håll, läste mairen i största hast upp protokollet, förklarade vaälförrättningen för dena dagen slätad och lät polisen köra ut do med detta förfarande missnöjda valtmännen. I en annan sektion medgat mairen likväl att tre valmän fingo sätta sina sigill ej blott på valurnan, utan åiVven på dörren till det rum, der denna skulle förvaras öfver natten, v Såsom något betecknande för situztionen faon man att kejserliga gardets gendarmer kommo i sektionen Saint-Germain-V Auxerrois i trapp och under kommando af ett par sergeanter för att afgifva sina röster. Flera valmän nedlade deremot genast sin reservation. Det var dock icke det enda ställe, der sådant tilldrog sig. Kejserliga gardets gendarmer äro militärer i aktiv tjenstgöring, och lagen stadgar uttryckligen att sådana skola uppföras på vallistorna icke der de äro förlagda i tjenst, utan i de kommuner, der de voro bosatta, nä: de kallades till fanorna. Nu marscherade de kompanivis från Louvren, der de äro kasernerade, till mairiet Saint-Germain-lAuxerrois, och hvarje kompani hade i spetsen en sergeant och bakom sig en sergeantmajor. Icke är det just svårt att veta på hvilken de röstade. Om jag skulle uppräkna alla de sätt, på hvilka styrelsen sökt ingripa i valen endast i Paris, blott de sätt som blifvit bekanta, skulle flera sidor af mitt postpapper dermed fyllas. Huru skulle det då hafva tillgått i departementerna, vär man i sjelfva Par nat tillåta sig sådana tilltag! Endast i förbigående omnämner jag, att krigsministern förliden lördag lät tillkännagiuva för alla tjenstemännen i krigsdepartementet, att de borde rösta på namngifna nio personer. Ibland dessa befann sig äfven Emile Ollivier. I inrikesdepartementet infunno sig byråcheferna personligen uti hvarje sal hos hvarje tjensteman och anbefallde samma lista. Och dikväl blef ingen enda af dessa nio personer vald. Måndagen, den andra valdagen, var det annat lif i Paris, men fullkomligt samma ordning bland valmännen, som under första dagen. Då strömmade mäktiga floder atarbetare till vallokalerna, Pariserarbetaren har den ovanan att hålla fri måndag, men denna gång användes dagen att uppfylla de medborgerliga pligterna och iakttaga de medborgerliga skyldigheterna. Det var i sanning ett genom sin lugna storhet imponerande skådespel. Det är om gårdegen, den andra valdagen, samt om dess resultater jag torde få gifva en noggrannare skildring i mitt nästa bref. A. P. SN mm må —-—Berättelserna om valen i Franrike bekräfta telegrafunderrättelsen, att det orleanistiska och det moderat republikanska partiet ha rönt stor motgång och i allmänhet blifvit undanträngda af de radikale. Thiers har blifvit slagen ur brädet i Lille, Marseille och Poitiers samt sannolikt i alla de provinskretsar, i hvilka han anmält sig såsom kandidat, medan telegrafen säkerligen eljest skulle ha inberättat hans val. Icke få at det orleani