Aftonbladet – 31 maj 1869, sida 2

slimstedt, i fråga om afdrag å fiska!slönen under den tid j slimstedt uppbar arvode såsom t. f. Revisionssekreterare. STOCKHOLM. den 31 Maj. Valen i Frankrike. (Korresp. till Aftonbladet.) Paris den 25 Maj. Hela Europa känner i närvarande stund resultatet af de begge oförgätliga Majdagarne i Frankrike. Inrikesministern har låtit verlden få veta, att endast tjuguses af oppositionens kandidater inalles i hela landet lyckats komma in i lagstiftande amlingen, men det är en kalkyl, som tillhör fantasiens område. Ministern har i regeringens kredit uppfört alla de kandidater, hvilkas val hon omöjligt kunnat hindra och mot hvilka hon derför förhållit sig neutral. Man försöker således att göra nödvändigheten till en dygd, men det kan ej narra någon, som känner verkliga förhållandet. Svårt är att i närvarande stund kunna med bestämdhet säga huru många af de nya representanterna böra räknas till den absoluta oppositionen, men enligt en temligen tiliförlitlig probabilitetsberäkning finnas minst sextio, möjligtvis åttio oberoende deputerade bland de ru valda omkring trehundra, d. v. s. minst en femtedel, kanske mer än en fjerdedel af kammaren, som är motståndare till det personliga och oansvariga regeringssystemet. Detta resyltat är onekligen ganska obehast r gt för nämnde ö an Qui! här system och derföre kor nrikesministern dölja det så godt nan kan, men de blifvande voterlnZarie inom kammaren skola nog visa hura de hya valen utfallit. Redan nu kan man se, att 1869 gifvit ett helt annat resultat, än föregående omröstningar under det andra kejsardömet. Det är icke så längesedan hela oppositionen inom lagstiftande kåren bestod af inalles jem personer, På några få år har detta antal betydligt tilltagit. Det växer för hvarje ny omröstning, trots den kejserliga regeringens ständigt fortsatta bemödanden att sjelf tillsätta nationens representanter. Detta är en lärdom, som kan dragas af den 23 och den 24 Maj 1869. Man finner äfven åtskilliga andra, och jag tager mig friheten att här nedan påpeka dem, men vill först gifva en kort skildring af de nyssnämnda dagarne i Paris. Säga hvad man vill under senare tid, så är dock Paris fortfarande ej blott Frankrikes hufvudstad, utan också hela Frankrike i viss bemärkelse, och hvad som sker i Paris är af långt större betydelse, än allt som tilldrager sig i hela det öfriga landet tillsammanstaget. Det är Paris, som gör opinionen och som angifver riktningen, och hvad Paris vill, det vill Frankrike, skulle också regeringen till en tid hafva makt att drifva igenom något, som Paris alldeles icke vill. Det kommer en tid, då denna makt icke skall finnas, och det är derpå Paris arbetar. Om Paris år 1857 ej hade drifvit igenom några få oberoende kandidaters val, hade det öfriga landet ej heller år 1863 kunnat göra det ringaste annat, än hvad kejserliga regeringen anbefallt. Om Paris år 1863 ej valt alla sina representanter mot regeringens vilja, skulle Frankrike icke 1869 haft kraft att i lagstiftande församlingen sätta in ett så stort antal oberoende män. Och 1869 års Paris är sannerligen icke svagare, om det ock, hvad valen beträffar, visat en annan karakter. Det är tvertom starkare än någonsin förr och har skickat många flera tusen valmän till omröstningsurnorna, än år 1853. Den första dagen såg temligen trög ut. Långt ifrån att Paris visade tecken till några oroligheter, hvilket naturligtvis var en anledning till glädje för frihetens verkliga vänner, var det snarare tecken till liknöjdhet, hvilket åter måste oroa oss. Man såg inga folkskockningar, hörde inga uppeggande tal, förnam ej ett enda ljud, som liknade marseillaisen. Trupperna och polisen höllo sig beredda, det vet man, men de visade inga ovanliga mått och steg. Ailt detta var godt och bra. Men hvarför såg man så få personer begifva sig till vallokalerna. Det ringa antalet var ej godt och bra. Man visste ej då ännu hvad morgondagen skulle medföra. : Det var söndag. Man gick i kyrkorna, men i mairierna strax bredvid gick man ej. Skulle de gamla dagarne från 1850-talet återkomma, då Paris ansåg det ej löna mödan att göra kejsardömet makten vid valurnorna stridig? Framemot middagen blef rörelsen dock något lifligare. Man tog öfverallt på gatorna emot tryckta namnsedlar och lät säga sig att dessa dugde att votera med. På det viset kunde man samla åtskilliga dussin Devinck, Thiers, Emile Ollivier, Raspail m. fl, m. fl. De flesta kringströddes åter för vinden. Jag tittade in i Theöre Francais, der man voterade i största lugn och utan ringaste trängsel. Jag begaf mig till mairiet bredvid kyrkan SaintGermain-PAuxerrois. Samma scen, men med mycket mera militärisk punktlighet, ty här voterade det kejserliga gardets gensdarmer. Jag kastade mig på en omnibus och for upp till Pantheon. Vi passerade genom QuartierLatin. Här var något lifligare, men med en fullkomlig värdighet. I mairiet vid Pantheon, hörn i hörn med juridiska fakulteten, såg jag första gången den dagen något som liknade sig till trängsel, men icke till oordning. Man ställde sig i queuen och avancerade heit Jugnt i sin ordning fram till urnan, d. v. s. till trälådan, der voteringssedlarne nedlades. Efter jag bade kommit i farten att inspektera valrörelsen, så tog jag en fiaker vid Rue Soufflet : ch for omkring på åtskilliga ställen i de t olika delar af Paris, i de eleganta qvari arbetareqvarteren och äfven i lumpså trakterna, bland hederligt folk och karnalier. Öfverallt var det Iluont. på nåvra