Aftonbladet – 28 maj 1869, sida 3

Våldsamheterna i Skärstra Ransakningen inför Jerfsö häradsrätt. (Från Aftonbladets referent.) (Forts. fr. n:r 118.) Förhöret med målsegarne fortsattes: Anders Ersson i Sörvåga förmälde att han, stående en hå två famnar nedåt torget straxt vid majstången, hvarken hört larmslagning, uppläsning af upprorslagen eller tillsägelse om skingring. Der emot hade ban sett militären nedrycka samt hört ett par skott och då genast vändt sig söderut för att gö i gped riktning upp mot gatan. hvarvid han dock straxt fick en Stör i ryggen sanit dervid hört någon ropa: Packa dig din våg Kommen endast ett par steg framåt hade han träffats af en kula i benet, deryid han trodde ätt benet blifvit afskjutet, enär det bortdomnade; sjelf hade han, fattad af yrsel, raglat undan och afsvimmad på träffats aj Claes Julius Palm samt af denne burits in nti fähnset vid SiC0s nedre gård. Anders Ersson hade af skadan hållits vid s gen bortåt fem veckor, deraf fyra veckor oafbrutet; vat efter blodaftappningen ännu vissen och svag att arbeta samt kände ännu smärta i benet om han Jängre stund stödde sig derå. Pelw Andersson i Myra hade stått å Pehr Larsgården (kartan C)-i samtal med ett par jemtar, hvarvid ej många personer i grupper af högst 3å 4 befunnit sig derstädes. Defemot hade å gatan flere personer synts församlade; kronofogden hade då kommit och tillsagt dem, som befunno sig å gatan, att skingra sig, hvarefter han, inkommen å. gården, efter någon stund tilldelade Pehr Andersson ett slag af pistolen i nacken straxt bakom venstra örat, hvaraf hål uppkommit. Derefter hade Pehr Andersson fått en kolfstöt på sjelfva örat så att han sanslös föll ned på marken. Han hade hört uppgifvas, att han derefter tätt tyevne stötar, i änser vara sannt, enär han kännt ömhet jemväl på två andra ställen. Har efter slagen nästan ingenting hört på venstra örat och så snart han går böres ännu likasom en ringning deruti. Han vet ej huru länge han legat på gården, men vet att han blödde mycket. Härvid må anmärkas att i anklagelseskriften endast de koltstötar Febr Andersson erbållit, men icke det slag af pistolen, som kronofogden tilldelat honom, omnämnts. Hans Hansson i Kässjö berättar det honom ågångna våldet i hufvudsäklig öfverensstämmelse med angifvelseskriftens uppgifter. Han hade bållit på att springa undan, när han af underlöjtnanten Tengzelius uppnåtts och blifvit huggen. Utöfyer de i nyssnämpde skrift gjordad angifvelser hade Sven Olsson i Lillhaya instämt hr Winter om ansvar för olaga häktning, hvarvid, efter hvad Sven Olsson nu muntligen uppgaf, hade tillgått sålunda, att Sven Olsson varit sysselsatt att inne i stugan i Pehr Larsgärden tillhandia sig ett skärp af en jemtlänning, då hr Winter inkommit och, efter fråga: Hvad står du här och glor efter? låtit hökta honom, Han bade gvarhållis treston timmar i arresten och under tiden hade hans hästkreatur, såvida ej annan person af egen drift dragit försorg om densamma, fått qvarstå ute å gård utan föda eller vård. Hr Winter uppgaf härom, att han misstänkt Sven Olsson för oloflig bränvinshandel och dessutom funnit honom så öfverlastad att han måst tagas i förvar. Af sådan anicdning hade också hr Winter instämt Sven Olsson om ansvar för fylleri. . Sven Olsson nekar att ha varit berusad,