Aftonbladet – 28 maj 1869, sida 3

träffade då, att K, M:t sjelfmant undandragit sig utöfningen af en rätt, som han förut varit i besittning af. Första kammaren, som afslog K. M:ts proposition, visade sig sålunda vara mera konungsk än Konungen sjelf. Ett tredje moment, lämpligt att belysa förhållandet mellan statsmakterna, vore, huruvida Riksdagen ensam egde rätt att besluta indragning af ordinarie anslag. Ehuru ej någon definition i grundlagen förekomme på ordinarie anslag, så vore det dock ett taktum, att ingen minskning härutinnan efter 1809 egt rum. Icke desto mindre indrogs vid 1868 års Riksdag af anslaget till k. teatern 15,000 rdr. Under innevarande års Riksdag framkom statsutskottet, på grund af en enskild motion, med ett förslag om att minska anslaget till armåns vapenöfningar med hälften, eller 442,000 rdr. Om man utginge från den grundsatsen, att Riksdagen egde en sådan rätt, då kunde den begagna den på ett sätt, som gjorde hvarje regering omöjlig. Å andra sidan heter det dock i grundlagen, som efter dess ordalydelse bör förstås, att svenska folket eger att sig sjelf beskatta. (Forts. följer.)