Aftonbladet – 28 maj 1869, sida 3

som billvit IramStallda dels angacnae anarnng I Kamrarnes förhållande till hvarandra och dels om ändring i bestämmelserna för valbarhet till Första kammaren. Detta sistnämnda förslag, som af lkonstitutionsutskottet blifvit afstyrkt, bland annat af det skäl, att det skulle minska karaktersskilnaden mellan de begge Kamrarne, ansåg tal. visserligen icke tillrådligt, men trodde det dock vara betecknande i så måtto att det träffat en svag punkt i den nya riksdagsordningen, ty det vore onekligen svårt att säga, hvarför en inkomst af 80,000 rdr skulle vara en säkrare garanti för besittningen af de egenskaper, som fordrades af en ledamot i Första kammaren, än en förmögenhet af 40,000 rdr. Ändtligen hade ett af konstitutionsutskottet utarbetadt förslag till ändring i tryckfrihetsförordningen, hufvudsakligen åsyftande att om ej helt och hållet afskaffa, dock försvåra ansvaringssystemet, med stor majoritet fallit i Andra kammaren hufvudsakligen, som det syntes, af det skäl, att de af nämnda utskott föreslagna förändringarne ej ansågos skola leda till målet. Såsom stående i nära samband med grundlagarne följde nu kommunallagarne, uti hvilka tvenne förändringar blifvit af Riksdagen beslutade, nemligen, att hvar och en som betalar skatt till kommunen också skall i sin mån deltaga uti afgörandet af dess angelägenheter samt att röstmaximum i städerna blifvit nedsatt till en femtiondedel af hela röstetalet, dock så, att ingen må utöfva rösträtt för mer än 100 röster. Om dessa siffror, som uppkommit genom en probabilitetskalkyl, voro de rätta, lemnade tal. derhän; afsigten hade dock varit, att på detta sätt åstadkomma en jemnvigt emellan de högre och mindre beskattade medlemmarne inom kommunen. Alla andra förslag, åsyftande mförandet af percapita-omröstning m. m., hade med skäl blifvit underkända. Härefter öfvergick tal. till en öfversigt af Riksdagens behandling af väckta förslag om ändringar i allmänna lagen samt redogjorde ganska fullständigt för de i sammanhang härmed stående frågor. Tal. erinrade derom, det Riksdagen beslutit att stadgandet om handelsboks vitsord i skuldfordringsmål endast skall gälla köpmän emellan samt att ett dylikt fordringsanspråk ej får med ed fästas; att tvångsackord, understigande 25 procent, ej får af domstol fastställas, hvilken dessutom har rätt att pröfva den af gäldenären erbjudna säkerheten; att borgenär, som yrkar att annan borgenär skall beediga sin fordran, bör derom underrätta denne; att bysättningsstraffet blifvit inskränkt; att åtskilliga underd. skrifvelser blifvit aflåtna med anhållan om ändring i flere andra stadganden; samt att åtskilliga förhållanden mellan jordegare och brukare blifvit reglerade. Deremot har Riksdagen afslagit förslag till lagbestämmelser i afseende på de så kallade landtboförhåilandena, hvilka förslag haft sin närmaste orsak i de nyligen timade oroligheterna i Skåne. I afseende på skogslagstiftningen hade åtskilliga rslag framkommit, åsyftande att hämma skogsrödelsen, men alltid strandat mot den invändningen, hvilken tal. dock ej kunde gilla, att hvarje lagbestämmelse i detta fall vore att anse som en inskräkning i eganderätten. Deremot hade det lyckats att såväl inom utskottet som inom Kamrarne genomdrifva en sådan lagstiftning för en enda landsdel, nemligen Gotland. Alla öns organer bade förordat en dylik åtgärd, hvarförutan förslaget — att döma efter det motstånd det rönte — ej gått igenom. I förbigående anmärkte tal., att genom ifrågavarande lagstiftningsåtgärd ett stort steg vore taget till kommunernes sjelfstyrelse: rätt. Fattigvårdslagstiftningen hade undergått stora och genomgripande förändringar, hvilka dock tal. ej kunde obetingadt gilla, hufvudsakligen af det skäl, att alltför stort spelrum uti det af Riksdagen godkända förslaget blifvit lemnadt åt den enskilda egoismen, i det densamma skulle för ändamålet beskatta sig sjelf, utan att någon möjlighet till klagan skulle få finnas. Beträffande kyrkan och statens läroverk, så vore i dessa afseenden antagandet af lagutskottets förslag till ny dissenterlag det vigtigaste, en lag, hvarigenom de till chikan gränsande svårigheter för dem, som ville utträda ur statskyrkan, blifvit borttagna. Genom denna lagforändring hade religionsfriheten blifvit bragt till sin yttersta utsträckning, så länge nemligen denna fråga skall utgöra föremål för lagstiftning. Vid erinrade tal. om de af Riksdagen beslutna dringar i bestämmelserna, angående indigenatsrätt och fordringarne för inskrifning i den teologiska fakulteten samt slutligen om Riksdagens beslut att första klassen uti våra elementarläroverk skall indragas samt att grekiska språket bör förblifva ett valfritt ämne. Bland förslag, som ej vunnit framgång, omnämnde tal. först det om dödsstraffets afskaffande, med hvilket förslag det egna förhåilandet inträffat att, då det af utskottet blifvit afstyrkt, det af Andra kammaren blifvit afslaget, hvaremot ett alldeles motsatt förhållande inträffat vid en påföljande Riksdag, eller 1868. Begge gångerna bade dock förslaget fallit i Första kammaren. Vidare omnämnde och redogjorde tal. för välfärdsutskottets långa, intressanta och värdefulla arbete, äfensom för K. M:ts vid denna Riksdag framlagda rslag till landtförsvarets omorganisation, hvilka begge fallit, det förra helt och hållet och det senaro till så stor del, att hvad som återstode utgjorde bå godt som inter. Vidare fäste tal. uppmärksamheten på, att den Itsedan ståndsriksdagarnes slut hvilande jernågsstriden denna gång genom en enskild motionärs förslag hållit på att uppblossa, det ville med andra ord säga, att riksdagsmännen varit på väg att få hvad man kallar jernvägsfeber: Mer mån nada dock snart lugnat sig samt beslutit att i denna fråga ingenting besluta, väl vetande, att den Riksdag, som beviljade anslagen, också skuue kunna kvllkasta ett dylikt preliminärbeslut, som vid denna Rilisdag varjt afsedt att fattag. Tal kunde derför lugna sina kommittenter med den örklaring, att Upsala—Sala-banans företräde framför Sevalla-banans ännu vore oafgjord samt att denna sak stode på samma punkt nu som för flera år tillbaka. Sedan talaren som hagtigast erinrat om de förändringar, bevillningsoch banklågstiftningen undergått, hvarvid ban särskildt fäste uppmärksamheten på den skrifvelse Riksdagen till K. M:t af låtit angående antagandet af en ny myntstandard, öfvergick han till en kort redogörelse för de vigtigaste tilldragelserna under den nu tilländalupna riksdagsperioden. Dit räknade hanifrämsta rummet de, som uppkommit i anledning af reglerandet af förhållandet statsmakterna emellan. Konstitutionsutskottet, hvars åliggande det erter verkställd granskning af statsrädsprotokollen är att yttra sig öfver det sätt, hvarpå konungens rådgifvare uppfyllt sitt kall, hade ingen enda gång ansett sig hafva skäl att föreslå tillämpningen af 106 8 R. F., eller någon af statsrådsledamöternas ställande r riksrätt. 1868 års konstiutionsutskott hade en anmält några upmärkvingspunkter, hvilka dock, enligt utskottets eget m gifvande, ej gåfve anledning till en sådan anmälan hos konungen, att han måtte ur sitt råd skilja den statsråstsledamot, emot hvilken anmärkningen blifvit gjord, hvärom 109 8 K. FE. talar. Blow en af utskottets ahmärkningar godkändes af Andra kammaren, gller dep, enligt hv Iken civilministern skulle underlåtit att vid afgörandet al en fråga i seljen yttra sig i sak. Man kan således, hvad decbargebetänkandet beträffar, säga, att ingen ti lämpning blifvit gjord af åberopade grundlagstadganden, En annan omständighet, som kan bidraga till. bedömandet af de begge statsmakternas inbördes stillning, vore behandlingen af frågan om anslaget till bandelsoch sjöfartsfonden. Vid föregående Riksdagar hade K. M:t blifvit tillförsäkrad full dispositionsrätt öfver detta anslag. År 1868 påyrkade en enskild motionär, att detsamma skulle minskas med 500,000 rår, ett förslag, som statsutskottet till en åcl tillstyrkte vid afgörandet i JAN llmean