ibland menniskornas handlingar... likväl lofvar jag dig att du i morgon qväll skall få veta, när jag vill ge min tribut åt verlden. Godt! Jag var visserligen bjuden till herr Strenger... Den der rike uvgkarlen du talat om ? Just han; men då går jag inte till honom. Nej, ack, du får nödvändigt vara artig mot honom! Lofva att gå dit. Ja visst.o Lofva det bestämdt? På heder! Men först kommer jag hit... Hvarföre småler du nu?... Du är ett litet irrbloss, soni iag inte rätt vet hvar jag har ibland ! Låt oss nu tala om W. och de utsigter du möjligtvis kan ha, för att blifva en välbeställd stadsläkare der, sade hon och stödde hufvudet mot hans axel, beredd att lyssna till hans framtidsplaner. de Det är väl att gubben Spindler nu är kry igen,, sade fru Dubb, som i svart siden vandrade omkring i hemmet, beredd att ge sig ataf på den för bjudningen utsatta tiden. Tag din blå klädning för all del på dig, Fatima... Vi ha ännu god tid på 0ss. Så leende och förhoppningsfull som fru Dubb var emellertid ingen af de andra gästerna och leende och nöjd syntes värden, då han med mer än vanligt vårdadt yttre välkomnade sina gäster. Öfver de tre qvinliga kusinerna låg det en viss stelhet som de icke kunde frigöra sig ifrån, ehuru de bemödade sig om att visa sig så charmanta som vanligt. Fru Wrattson sysslade mycket med sin man, fru Tempelman smekte Ajax, medan fröken Julia satt vid ett fönster och tänkte mer än vanligt på sin ensamhet här i verlden ; men någon riktig konI versation kom ändå icke i gång omkring tebordet, eburu fru Dubb var outtröttlig i ett visst hemtrefligt causeri. Nu anlände ännu en gäst, som heller icke hadp så särdeles