Aftonbladet – 28 maj 1869, sida 2

Å Å ) I . STOCKHOLM den 28 Maj. Den stora förändring i vårt konstitutioella lif, som blifvit åvägabragt genom inföande af samfälda val, förutsätter en lifgare vexelverkan än förut emellan de medelbart valda folkrepresentanterna och almännen. Så länge valen skedde ståndsis kunde man med mer eller mindre fog örutsätta, att representanten stod i jemnare eröring med de ståndsbröder, som valt hoiom. Numera, då valkorporationen utgöres f hela den politiskt berättigade befolkningen f alla stånd och klasser inom valdistriktet, ir det af nöden att folkombuden och val-l nännen någon gång sammanträffa och medlela sig med hvarandra, dels vid förberelande valsammankomster, dels vid valmansnöten, der riksdagsmännen redogöra för sin verksamhet. Utan en dylik vexelverkan kan let bli fara värdt, att intresset för allmänna ungelägenheter sjunker, i stället för att alltmera stegras och utveckla sig och attrepresentationen icke afspeglar den allmänna meningen och stämningen i landet, hvilket alltid är menligt, icke minst för regeringen. Det närvarande ögonblicket, då den första treåriga legislaturperioden under det nya reprepresentativa skicket blifvit afslutad, och då nya val till Andra kammaren snart förestå, synes vara särdeles egnadt för de riksdagsmän i nämnda Kammare, som tagit sitt riksdagsmannauppdrag på fullaste allvar, att blicka tillbaka på .sin och Riksdagens verksamhet under denna tid och att derom på ett eller annat sätt meddela sig med sina kommittenter. En af Andra kammarens utmärktare ledamöter har i detta hänseende tagit ett vackert initiativ. Vi hade i går afton nöjet i Upsala höra ett föredrag, hvari professor Ribbing under fyra timmars tid, utan afbrott eller ens den ringaste paus, gaf en öfversigt af de tre sista Riksdagarnes verksamhet. Det enda vi beklaga är, att de, för hvilka denna redogörelse närmast var ämnad, så fåtaligt hade hörsammat inbjudningen. At staden Upsalas valmän, inklusive akademistaten, hade endast ett eller par tiotal infunnit sig; det öfriga auditoriet utgjordes hufvudsakligen afstudenter, af hvilka ett icke ringa antal med berömlig uthållighet och intresse åhörde föredraget till slut. Hufvudstadens press var ganska talrikt representerad. En stor del af föredraget upptogs af en mycket detaljerad faktisk redogörelse för de tre Riksdagarnes åtgöranden i beskattningsoch lagstiftningsfrågor. Den vidlyftiga och af siffror späckade öfversigten af de särskilda hufvudtitlarne föreföll onekligen i ett muntligt föredrag något tröttande. Det hufvudresultat, hvartill hr Ribbing kom i denna öfversigt var det, att sparsamhet vore ett af de bestämmande hufvuddragen i den nya Riksdagens karakter. Häruti torde mången, som äfven håller sig till fakta och vill döma billigt, icke alldeles obetingadt kunna instämma. Det är ganska visst, att sparsamhet utgjort Riksdagens lösen och att en tendens till besparingar på mångfaldigt sätt gifvit sig luft inom den nya representationen; men principen har i flera vigtiga fall icke förmått göra sig fullt gällande och tillämpningen har någon gång påmint om metoden att sila mygg och svälja kameler. I sin öfversigt öfver de lagreformer som blifvit af Riksdagen godkända eller undanskjutna och af de motiver, som legat till grund för dylika åtgöranden, uttalade han blott öfver några af dessa något utförligare sin egen mening, Så i afseende på förslaget till ny fattigvårdsförordning, i fråga om hvilken han delade den, efter hvad vi tro, ganska allmänna mening, att den väl kan afhjelpa vissa olägenheter, men torde framkalla andra ännu större, i det att de hårda och egenyttiga komma att skudda från sig hvarje deltagande i omvårdnaden för de nödlidande och det tiggeri, med hvilket de mindre känslolöss komma att öfverhopas, torde antaga kolossala dimensioner. Talaren beklagade, att för slaget till förändring i tryckfrihetslagstiftningen blifvit förkastadt och han tycktes ickt ha af diskussionerna derom fått det fullkom ligt klart för sig, att detta icke skedde a! olust att inlåta sig på ett försök att förhindra ansvaringssystemet, äfven om det framställde medlet icke skulle vara ofelbart, utan till följ af det obestämda och sväfvande i förslaget hvilket var egnadt att på detta område fram kalla en rättsosäkerhet, hvilken under viss: tidpunkter och förhållanden kunde begagna att chikanera den hederliga pressen, unde det skandalpressen temligen lätt kunde kring I gå de svårigheter som blifvit lagda i des I väg. Om det af Riksdagen antagna försla get till ny dissenterlag uttalade hr Ribbin; I sig lofordande, men yttrade tillika, att ge nom detta förslag vore religionsfrihetens yt tersta gräns nådd, så vidt ett lagstiftande I dessa ämnen skall förekomma. Härvid för bisåg talaren märkligt nog, att full religions frihet väl icke gerna kan sägas existera der ; hvarest till följd af grundlagsstadganden de som utträder ur statskyrkan måste förlor vigtiga politiska och medborgerliga rättig heter, en påföljd, som är och kännes såson ett straff, huru angelägen man än må var att den icke skall Tallas så. Den sista delen af hr HRibbings föredra Jutgjordes af några allmänna reflexioner. Syn nerligen intressant var det att höra det för delaktiga omdöme han uttalade om den ny representationen gech de nya parlamentarisk formerna. Då hr Ribbing var cn bland der som hyste de allvarligaste betänkligheter cg det stora reformförslaget, då det förelåg ti Il afgörande, är det särdeles huj ligt att finne a At