Aftonbladet – 28 maj 1869, sida 2

tt hans farhågor voro öfverdrifna samt hans örväntningar j afseende på den nya Riksdaens karakter och sunda verksamhetskraft nlifvit i hög grad öfverträffade. Han, som ur 1865 så skarpt klandrade grunderna för vildande af Första kammaren och förutsade, utt man på detta sätt skulle få tvenne kamar, som endast vore quantitativt, icke quaitativt åtskilda, han förklarade nu helt öppet och med en oförbehållsamhet, som örtjenar allt erkännande, att Första kamnaren har sin egendomliga bestämda kaakter, som just motsvarar hvad man bör ynska sig hos en sådan afdelning af representationen, att den visat en aktningsbjudande hållning af moderation och sjelfständighet, och att den kan kallas konservativ i detta ords bättre mening. Afven om Andra kammaren yttrade sis talaren med mycket erkännande) och särskildt förtjenar framhållas det lugna och opartiska sätt, hvarpå han uttalade sig om den intressegruppering inom nämnda kammare, som fått benämning af landtmannapartiet. De gemensamma voteringarne i anslagsoch bankfrågor, hvilka af reformförslagets motståndare ansågos innebära en af dess. svagaste punkter, erkände talaren ha visat sig vara särdeles lämpliga och i allmänhet ledande till förnuftiga resultater — ett omdöme, i hvilket vi tro, att hvar och en, som vill vara rättvis, skall instämma. Det hade varit för mycket begärdt, att herr Ribbing skulle alldeles bryta stafven öfver sina fordna klassvalssympatier. Någon liten reminiscens deraf framskymtade, då han häntydde derpå, att Första kammaren icke egde nog motståndskraft mot försök att omstöpa densamma, alldenstund den företedde en svag punkt i sin sammansättning genom denna census af 80,000 rdrs förmögenhet eller 4000 rdrs inkomst, i afseende på hvilken man med skäl kunde fråga, hvilka garantier den lemnade. Talaren glömde härvid, att Första kammarens karakter allsicke bestämmes af denna census, som är fullkomligt onyttig och illusorisk, utan dels af den omständigheten, att ledamöterna medelbart väljas af provinsrepresentationerna, dels af den bestämmelsen, att dess ledamöter icke ega att uppbära riksdagsmannaarvode. Hr Ribbing erinrade till slut derom, att man icke borde ha alltför stora anspråk på den nya Riksdagen, utan erinra sig, att då en stor förändring blifvit genomförd det behöfves någon tid, innan det nya maskineriet kan verka med full kraft och att många formella svårigheter till en början måste besegras. Vi hoppas, att den erfarenhet, till hvilken hr Ribbing och många med honom kommit i fråga om verkningarne af representa. tionsreformen, skall vara till något gagn, då andra vigtiga reformer bringas å bane, så at man icke at doktrinär skepticism låter före sig alltför långt i tvifvelsmål derom att nar tionens sunda förstånd skall finna sig till rätta i och göra sig gällande i och genon de nya formerna.