Aftonbladet – 27 maj 1869, sida 3

Nej), sade herr Spindler, jag tål inte den der tjocka karlen. Men du måste tillkalla en läkare. Jag fördrar inte de der qvacksalfvarne. För vår skull! bådo de. Herr Spindler kunde förmodligen icke mot. stå deras ömhet. Nå, så sänd bud efter doktor Strenger då! suckade han. Fru Wrattson började derpå med tårar i ögonen tala om sina tio barn; fru Tempelman afbröt henne med en berättelse om sin dyre Lars Fredrik, och fröken Julia lade sin lilla knubbiga hand på hans arm och talade om att alla ömma band måste slitas. Herr Spindler nickade vänligt mot dem alla tre och bad att få bli ensam med den unge doktorn. Mitt illamående är nästan öfver nu, det var blott en obetydlig svindel, tror jag. Sitt ner, herr doktor... jag tror det just ingenting är att göra vid mig. Det tycktes nästan som om han blott med motvilja lät doktorn fatta sin hand, likasom att han helt kort besvarade hans frågor. Det måtte verkligen ha varit en obetydlig svindel — icke alls farlig, sade doktor Strenger. Om herr Spindler blott håller sig stilla, så är det allt hvad som behöfs. Men titta till mig i morgon förmiddag ändå, såvida doktorn inte är alltför mycket upptagen på annat håll. Följande förmiddag låg herr Spindier åter på soffan och doktor Strenger satt hos honom. Vet niv, sade den gamle herrn, då ni var gången i går, sade mina slägtingar allt möjligt godt om er. Ni harockså börjat få lite praktik... unga flickör.,. ni är en stör filur, doktor!