Aftonbladet – 27 maj 1869, sida 3

UTRIKES. NORD-TYSKLAND. Konungen af Preussen är nu återställd oc! hans beramade resa kommer att börjas der 30 dennes. Vicekonungen af Egypten väntas den ( Juni till Berlin, Han ämnar personligen öf. verlemna åt konung Wilhelm en inbjudningsskrifvelse att bivista Suez-kanalens högtidliga öppnande. Nordtyska riksdagen har hållit två särdeles Jifliga möten den 21 och 22 dennes. Förhandlingarne rörde sig omkring de af regeringen föreslagna nya skatterna till betäckandet af förbundets eller rättare sagdt preussiska statskassans defecit, som i finansministern Heydts förut omtalade promemoria uppgifves till 11,219,586 Thr. Det är med preussiska statsdefecit som med så mycket annat: vid hvar ny beräkning blir utgiftskontot större. Först var det tal om 3!2 millioner, senare om 9!,e millioner, nu är det öfver 11 millioner Thr, som Preussen skall utreda till de särskilda förbundsstaterna. I Heydts skrift föreslås en mängd nya skatter, af hvilka man hoppas erhålla följande inkomster: förhöjd bränvinsskatt 2,531,300, ölskatt 1,250,000, stämpelskatt 2,260,000, gasskatt!425,0C0, petroleumskatt 308,000, sockerskatt 539,000, qvittensskatt 800,000, samt skatt på jernvägsbiljetter 3,154,450, summa: 11,268,000 Thr, hvilket just är det belopp man behöfver. De nationalt-liberala ha begagnat sig af regeringens ekonomiska förlägenhet och åter framkommit med sina fordringar på en ombildning af förbundsförfattningen och särskildt om införandet af ministrarnes ansvarighet. Det är om denna fråga som debatterna mellan grefve Bismarck och det liberala partiet hufvudsakligen vändt sig under de två senaste riksdagssammanträdena. Vid sammanträdet sistl. fredag kom först den påtänkta börsskatten på tal. Sedan förbundskommissarien Burghardt försvarat den nya skatten och den liberale deputeraden Benda förklarat sig emot hvarje beviljande af nya skatter, sålänge man saknade en fast finansplan och törbundet hade en från Preossen afsöndrad finansstyrelse, fick Bismarck ordet. Han anmärkte mot Benda, att regeringen icke ville hota de deputerade eller framtvinga skatterna, utan blott fästa uppmärksamheten på den yttersta gräns hvartill man kunde gå. Finansministern Heydt yttrade, att de nya skattepröjekterna blifvit mycket omsorgsfullt granskade innan de framlagts, samt att regeringen gerna vill ingå på ett bättre förslag, men att densamma icke kunde vara tjent med att saken uppskötes eller riksdagen förhölle sig negativ. Efter två längre föredrag af Waldeck och Lasker, hvilka båda starkt angrepo den nuvarande finansstyrelsen och hela förbundsförfattningen, höll Bismarck ett längre öredrag, hvari han appellerade till riksdagens icke patriotism, utan pligtkänsla. — Under den fortsatta behandlingen af skatteförslaget tog Bismarck åter till ordet och ville bevisa, att tillvaron af ett deficit för forntid, nutid och framtid låg helt klart i dagen. Fem millioner härrörde från utgifter för samfärdselmedel, två och en half million från jernvägsanläggningar och understöd till de nödlidande