Aftonbladet – 27 maj 1869, sida 3

tillät fram och tillbaka öfver golfvet.. Snar fastades dock hans gång och han fölli djupa tankar. 4. Samma dags eftermiddag ringde fru Wrattson med stormklocka tillsammans sina båda kusiner. Hvad tycker ni väl, ropade hon emot dem, innan de ännu hunnit aflägga hatt och schal, sådana skandaler man får upplefva. Spindler har inte varit sjukare än ni och jag. Nej, han är pin frisk; jag talade med hans gamla Katrina: då hon i middags skulle gå till slagtare-Petter och fråga efter om han hade några kalkoner, för der skall rustas till kalas och hvarken ni eller jag har förut hört ett ord härom! . Herre Gud, det är ju väl att han inte är sjuk, sade Julia, som tyckte det var bra att hon icke för alltid behöfde släppa ur sigte ett visst blygt hopp. Du är då alltid dum och kortsynt! Kan du då inte begripa att under hans sjukdom och det der kalaset ligger en hund begrafven? Naturligtvis,, inföll fru Tempelman, men berätta nu ordagrannt allt hvad Katrina sade. Jo, jag mötte henne nere på Strandgatan och så fort jag hörde henne tala om kalkonerna anade jag genast något. — Det var fin stek i hvardagslag, sade jag. — Ah, vi skola väl inte ensamma äta upp två kalkoner heller ! — Inte ensamma ? — Ja, kors! men nu har jag visst dammat mig igen, för se jag kan då aldrig tiga, svarade hon, och herrn som ändå bad mig derom !; — Kom upp till mig, bad jag, Katrina skall ändtligen dricka en kopp kaffe, det är färdigt och står karg och väntar på mig. Och så följde bon med.