Aftonbladet – 26 maj 1869, sida 3

voro med ri, pjudningen, utan Fatima skyllade pa ett litet illamående och modren derför stannade hemma hos henne, så steg hon åter 1 deras tycke. Um fru Dubb och hennes dotter varit intriganta och velat nästla sig till herr Spind: lers gunst, så skulle ett litet illamående ej hindrat dem från att komma, och om herr Spindler fästat sig vid dem mera än vid andra trefliga menniskor, så skulle han icke visat sig så glad och lifvad som han nu gj de, under det han mer än vanligt uppmär sammade dem. Allt detta tillstod man sakta för hvarandra och man gick slutligen så långt, att man högt yttrade sin ledsnad öfver fröken Dubbs illamående. Jag har låtit arrangera ett litet tebord nere åt oss i ett lusthus,, sade herr Spindler, som en stund tyst lyssnat på sina slägtingars småprat; omen kanske det börjar att bli för kallt härute? Ack, den späda vårgrönskan! inföll fröken Julia, medan de båda gifta kusinerna försäkrade att de voro nöjda med hvilka arrangementer han än ville företaga. Det är kanske att lofva för mycket; tänk om jag en vacker dag tog er på orden De tre kusinerna gåfvo hvarandra ett hastigt ögonkast; hvad kunde han mena? Ja, få se om ni verkligen hålla utaf migh De hoppades att han icke misskände dem Om jag nu, som jag så många gångel sagt, verkligen skulle föredra en eller annar af mina slägtiogar? sade her? Spindler i halfhög, förtrolig ton, i det han höll fro Wrattsons arm under sin, medan de långsamt vandrade ned åt en smal trädgårdsgånvg cHvad skulle du då säga? Fra Wrattson svarade att hon hoppades han kände henne, likasom att en person med tio barn åtminstone hade så pass mycker