Aftonbladet – 26 maj 1869, sida 3

Med hvilka meåel bör fattigdomen l motarbetas? Denna fråga utgör titeln på en idessa dasar af en dansk läkare F.F. Ulrich utgifven broschyr, som förtjenar synnerlig uppmärksamhet äfven -hos oss, isynnerhet i närvarande ögonblick, då nämnda fråga mer än vanligt kan sägas stå på dagordningen, dels ill följd af fattigvårdsfrågans behandling på Riksdagen, dels med anledning af det stora betryck, som råder i flera delar af landet och det initiativ som på enskild väg tagits för att med associationens hjelp söka bekämpa l pauperismen. Broschyren är affattad itrenne afdelningar, hvaraf den första handlar om åen frivilliga fattigförsörjningen, den andra om den legala fattigvården och den tredje om arbetareföreningar i Frankrike, England uch andra länder. Vi anse oss böra ur den sista afdelningen meddela följande utdrag: Kan det väl vara mensklighetens hårda, oundvikliga lott, att en del menniskor skola träla för sitt lifsuppehälle utan att väcka deltagande eller känsla för den sträfvan och det arbete sjelfuppehållelisedriften framtvingar, utan utsigt till andlig upplysning eller moralisk förkofran, enär hela deras tid är upptagen af omsorgen att förskaffa. sig lifvets oundgängligaete behof, och med den sorgliga utsigten ständigt för ögonen att, hura de än arbeta och anstränga sina krafter, de vid inträffande missöden och olycksfall, långvarigare sjukdom eler den minskning i arbetsförmåga, hvaraf med åren de s, k. arbetsklasserna jemförelsevis tidigare hemsökas, ändå slutligen nödgae anlita den allmänna fattigvården? Jag tror det ej. Jag är fullt och fast öfvertygad, att det menskliga samhällets utveckling måste medföra en förändring i detta sorgliga förhållande. Jag tror, att vi stå vid början af en reform 1 samhällsförhållandena, som skall bli af utomordentlig betydelse för massornas, för folkets inteilektuella och moraliska utveckling, likasom för dess materiella välbefinnande. Som det nu är, börjar den unge arbetaren, han också, sin verksamhet med ungdomens glada tillförsigt; äfven han uppgör sina framtidsplaner och likaväl som andra vid hans år, har han sina ungdomsdrömmar, men huru länge vara de? Knappt har han börjat sin bana, förrän han i ansigtsuttryck och hållning snart framvisar bilden af denna likgiltighet, denna slöhet, som är egen för slafvar. Han blir sjelfvigk och misstänksam mot alla som hafva det bättre än han, hans lif blir en kamp mot försakelse och nöd, mot alla de sjukdomar och den förslappning, sam följa af öfveransträngning och utmattning, en kamp, hvartill han esomoftast söker att stärka sig med det skadliga retningsmedel, som en tillökning i den, tyvärr! dagliga bränvinsrationen, för ögonblicket skänker honom och hvilken kamp först ändas med hans lif. Detta oaktadt har han ingen del i det arbete, hvarmed han sysselsätter sig såsom en nödvändighet för sitt lifsuppehälle. Är det styckarbete, gäller för honom blott att få det färdigt och godkändt, är det dagsverke, att komma till dagens slut. Sjelfva arbetet är honom likgiltigt, ty vinsten deraf kommer ju en annan tillgodo. Det är ingen sporre för hans tan. eförmåga, och att fara varsamt med maskiner, redskaper och materiel kommer icke i fråga. Arbetarens liknöjdhet, efterlåtenhet och opålitlighet göra dem, i hvilkas arbete de äro, ständigt bryderi, är föremål för deras klagan och bekymmer, och månget företag måste blott för denna orsaks skull öfvergifvas eller gå under. De nyanställda arbetarne äro, som man säger, vanligtvis de ifrigaste, men innan kort äro dessa som de andra. Huru kan det vare 3 lunda? ww ANNOKMen låt arbete vo 3 tare i till astvaref Sätla bila. arbefo veme att Med honom dela vinster — aefa: arbete och han skall föröka deras flit, skärpa deras fyndighet och eftertanke till gemensam fördel. Arbetarens egen påpasslighet skall mera än ersätta husbonden: vaksamhet och den del i vinsten, som medgifves den förre, skall härvid mångfaldig inbesparas. Men framför allt skall i samm: förhållande, som arbetaren blir medintressent hans moraliska och intellektuella förmögen heter, hans sjelfkänsla och menniskoväxde för lökas. I Att gifva arbetaren del i vinsten är oft: nog försökt. Låtom oss anföra några exem pel och huru de slagit ut. SET ET OSTI ETE