Aftonbladet – 25 maj 1869, sida 3

hans fru, ty hona smålog och nickade mat sin man och frågade om han verkligen vågade ta den complimenten åt sig? Oompliment! o, fru Wrattson, jag är en stackars uppriktig menniska som säger allt hvad jag tänker! Nå, fru Dubb, om jag nu berättar att jag fått tio barn? Tio barn!y sade fru Dubb och såg beunärande ut, Nu Tio lefvande barn på tio år Så ung och så många barn! . Ingen förstår att rätt fatta detta, som ute sjelf... Nej vissth Och sedan att uppfostra dem... man behöfver en hel sjö att ösa ur. Fru Dubb bedyrade sig icke vilja vara i hennes ställe, likasom hon hoppades, att fru Wrattson hade denna sjö. Nej, nej, det har jag visst inte; men det ljusnar kanske med tiden, man kan aldrig veta hvad vår Herre har utsett... det kan kanske finnas en och annan som förstår att uppskatta... men så finns det inte helle snällare och älskligare barn än mina.x Jag har på långt när inte så stort hushåll... och Lars Fredrik kostar mig inte ett öre, han vet, Gud ske lof, att sätta värde på penningar; men ändå lefver man minsann inte för intet, och Lars Fredrik har just sagt...n Ajax, min snälla hund, sade fru Wrattson, som kanske gerna hindrade fru Tempelman att anföra Lars Fredriks kloka tankar i ekonomiska frågor, du skulle haft dir lilla dyna med dig.n Min hund är mitt enda sällskap och mina slägtingar veta huru mycket jag tycker om honom, sade herr Spindler, så fröken Dubb skall inte förundra sig öfver ait man