(Insändt.) En särdeles upplysande promemoria. H, Sedan trafikstyrelsen sålunda visat, huroa förhållandena i verkligheten gestalta sig vid de utländska jernvägarne med afseende å den oftanämnda utgiftsprocenten, bemöter styrelsen hvad vid förlidet års riksdag yttrades med afseende å en jemförelse mellan stambanorna och Borås—Herrljunga-jernvägen, och hvarpå påståendet grundades, att trafikkostnaden vid statens jernvägar borde kunna minskas med en million rdr; men styrelsen upplyser, att de, som gjort detta påstående, hafva allenast framhållit den omständigheten, att utgifterna vid stambanorna utgjorde omkring 35,000 rdr, under det att den enskilda banans endast uppgingo till 16,000 rdr pr mil, dervid endast i förbigående antydts, att den större trafiken på stambanor visserligen borde betinga större kostnader... Emellertid hade ingen kalkyl, utvisande huru stor denna skilnad i kostnad rätteligen bort vara, blifvit framlagd. — Styrelsen ådagalägger i anledning häraf, att stambanorna, jemförda med Borås—Herrljunga-vägen, haft 153 procent större persontrafik och 314 procent större godstrafik, samt att denna större persontrafik i sin helhet betingat 272 procent större antal vagnmil å statens banor än å den enskilda jernvägen, allt pr banmil räknadt. Staten har kunnat åstadkomma hvarje vagnmil för 1 rdr 10 öre, under det Borås—Herrljunga-vägens utgifter för hvarje å denna bana utgjorda vagnmil uppgått till 2 rdr 3 öre. — Frågar man nu, huru det kan komma till att, fastän staten sålunda otvifvelaktigt bedrifver sin trafik billicare än Borås—Herrljuoga-banan, utgifterna vid denna väg, enligt den fördelakligaste beräkningen, icke uppgå till mer än 52,5 procent af inkomsterna, under det att samma slags procent å statens banor uppgår till mer än 60 procent? — så är svaret derpå mycket enkelt: Borås—Herrljungabanan får mycket mera betaldt för hvad den transporterar, än hvad staten kan betinga sig för sina transporter. Denna omständigihet har också haft till följd, att då staten