Aftonbladet – 21 maj 1869, sida 3

till Öst-Deutsehland — utan jag vill upp träda som praktisk turist; t. ex. som grefv Erik Sparre. Hvar gång det blir somma) suckar jag öfver det oblida öde, som änd hittills nekat mig, möjligheten att söka et resestipendium. An den ene, än den andr af midäa vänner får ett stipendium och ka resa hvart han vill och huru länge han vil blott han sedermerä isom ett eller annat å afgifver en berättelse öfver sin resa. De vilkoret skulle icke det ringaste geriera mig Jag skulle gerna skrifva en berättelse i må naden, blott jag fick fara ut och se på verl den. Nog bör det väl finnas något ämne hvilket jag kunde anses passande att stu dera i fröromande land. Men svårighetei ligger uti att förmå vederbörande inse nödvändigheten af en närmare kännedom onv etc. just detta ämne. Jag har inga kanaler Om jag blott kunde blifva medlem i någo komite, så skall det nog sedan gå, men ma! kallade icke in mig i teaterkomiten en gång fastän jag är en bland de mest flitiga tea terkunder i Stockholm. Det är komiteerna sot skola göra det. a En komit4 hemställer, att enär komiterad kommit till erfarenhet om nödvändigheten a att en af des; medlemmar får göra en lustresa på statens bekostade ke på de Nej, man skrifver verkligen Icke på dP viset. Mai är finare än så och säge EV komiten kommit till erfarenheten om nDvw. vändigheten af en närmare kännedom om tilllämpningen af de i andra länder gällarde föreskrifter, än som genom de deröfver utkomna skrifter kunna inhemtas, K. M:t täcktes uppdraga åt en lämplig person att företaga en resa i nämnda länder. Saken går då sin vanliga gång, och Kongl. Maj:t uppdrager åt komitens ordförande att för ifrågavarande ändamål under instundande sommar (aldrig på vintern) företaga en resa till Danmark, Tyskland och Frankrike, med rättighet för honom att härför njuta sodtgörelse inom Sverge, enligt resereglementet, men utom landet dels, enligt räkning, å verkliga kostnaden för sjelfva resan, och dels tjugufem (25) riksdaler i dagtraktamente, hvilken godtgörelse skall utgå af det å den och den hufvudtiteln uppförda förslagsanslag. Komitens ordförande, den lycklige sommarresanden, väntar tills det blir riktigt vackert väder och ställer färden för öfrigt helt och hållet efter sin beqvämlighet. Så bär det af. Han kommer till Kjöbenhavn. Sverges ariga sändebud derstädes bjuder den resande ill sitt bord fyra gånger i veckan. Den femte lagen är komitens resande ordförande inbjulen till länsgrefven Juel-Vind-Frijs till Frijsenborg, den sjette dagen till grefvinnan X, len sjunde dagen vill hans majestät sjelf se onom på Bernstorf. Så förflyta ett par veccor under flitigt studerande af gällande föreskrifter och annoterande af hyrkuskräkningarne för åkningen till sändebudet, länssrefven, grefvinnan och hans majestät sjelf, vilket sedan inflyter i verkliga kostnaden ör sjelfva resan. De tjugufem riksdalerna var man i ren besparing, liksom kanske lönen emma, möjligtvis med afdrag af en riksvankdaler per dag för rum i Hötel Phoenix, nöjligtvis icke i fall man också bor gratis. Komitens resande ordförande begifver sig ill Berlin. Sverges dervarande sändebud är ika artigt, grefve Bismarck vill lika ofta om länsgrefven till Frijsenborg se den reande hos sig, och så far han till Potsdam ch helsar på konungen. Det kan vara rätt oligt äfven i Berlin. Och i Wien, sedan! Ack, hvilken stad, hvilket vin, hvilka qvinor! Hans excellens Due är den mest förecommande värd man kan tänka sig. Och aron Adelsvärd i Paris är sannerligen ej eller glömsk af hvad den svenska gästfrieten bjuder i främmande land. Man kan afva mycket roligt i Paris, har jag hört, ch det kan vara ganska billigt, när man lir bjuden på det mesta, när alla salonger tå öppna för en resande ordförande, när alla pplysningar komma sjelfmant till honom. Hvarför kan jag ej blifva medlem af en omite? Hvarför kan jag isynnerhet icke lifva en resande ordförande? Det är just en ysselsättning som skulle roa mig. I Sverge finnes en ung turist, en jurist, en refve Erik Sparre, som af K. M-. erhållit ppdrag att företaga en resa till Danmark, Cyskland och Frankrike för inhemtande ai pplysningar rörandeutsökningsväsendet. Han tnjuter godtgörelse för resan naturligtvis och lessutom tjugufem riksdaler om dagen, så änge han vistas utomlands, hvilket möjligtis kan draga långt ut på tiden, ty det väende, som den unge juristen skall taga reda jå, är ganska krängligt. Det kan likväl Nlifva ej blott nöjsamt, utan äfven af stor ytta för den unge mannen, hvilken i en ramtid kan komma att göra fäderneslandet igtiga tjenster. Grefve Erik Sparre är juis kandidat och berättigar till stora förhoppingar. Det är just sådana unga män, som örtjena uppmuntras med ett stipendium af 5 rdr om dagen. Under de senare elfva ren har grefve Erik Sparre, hvilken är född r 1816, innehaft landshöfdingetjensten i Elfsvorgs Jän och är således ej alldeles utan raktisk kännedom i utsökningsväsendet, hvilet han dessutom haft tillfälle att teoretiskt tudera under den tid han varit ordförandei len komite, som varit nedsatt för att utreda imnet och som hos K. M. anhållit att en ämplig person måtte skickas ut för att inwemta upplysningar. Sverge önskar grefve Erik Sparre lycklig resa, och så afundsjuk ag än är på alla sådana lyckliga turister, så nstämmer jag i denna lyckönskan. Hilarius. a rn nn (Insändt.) En särdeles upplysande promemoria. H, OA Aa OA or AA ora