Aftonbladet – 21 maj 1869, sida 2

tala väl om sin nästa. Och fru Tempelman tryckte hennes hand, Jag visste sannerligen inte, det var fru Tempelmans son... Nå, än sedan? Det är ju glädjande för mig att kammarrådet är nöjd med honom. Ja, nog har Lars Fredrik ett godt hufvud, alltid Nu skola vi dricka tå, sade fru von Lanken, som fortfarande sväfvade i en sorts ovisshet. Serafina, min söta, hvad du ser frisk ut i dag! Goda fra Dubb, lossa lite på h-ttbanden... går det inte an att stanna en stund hos oss? Och nu satt fru Dubb som en gammal bekant i soffan bredvid fru Tempelman och talet var åter på hennes son. Ack, jag känner inte notarien Tempelman så bra som min dotter gör det... Sådana magnifika pepparkakor! Ja, lilla Fatima hör till den oförståndiga ungdomen, hon sätter bara värde på ungt folk, som dansar bra och jag mins just hur hon en gång sade: Det finns ingen som dansar polkett så bra som notarien Tempelman och kungen. Kungen, nå, lilla goda fru Tempelman... Tyst, jag tror det går någon derute! Nej, let var verkligen ingen. Jag har en Stockholmsbos förskräckelse för olåsta dörrar. Ja, iotarien Tempelman umgås visst riktigt inimt hos kammarrådets... der finns en ung, vacker dotter i huset, som väl ärfver en hunIra tusen... ja, sämre parti kunde notarien söral, Fru Tempelman smålog, men glömde icke sin fråga om majestätet dansat med fröken Dubb. Jag vill inte skryta, det är inte min sak, nen jag erkänner, att kungen tagit henne i n kotiljong... Nej, att jg skulle så här samnanträffa med fru Tempelman! I den här