Aftonbladet – 20 maj 1869, sida 3

traherade betor för året vore alldeles otillräckli 1)— och allestädes, der nya hvitbetssockerfabrike uppstå, blir alltid största svårigheten den att be I komma betor i tillräcklig mängd, ty först sedai Jorden blifvit djupt bearbetad, väl genomgödsla och renad från ogräs, vore densamma lämplig til odling af sockerbetor; — men ej nog härmed, de: , jordbrukande befolkningen i orten måste vänja sij , vid denna odling, och härtill åtgå många år. Ei rymligare frihetstid vore af behofvet påkallad Utskottet hade föreslagit 4 år, ett mindre än mo tionären, samt att beskattning af alla hvitbets I fabriker gkulle börja med den 1 Juli 1873. Emel -Hertid och då utskottet genom en småningom sti . gande, i treårsperioder indelad, beskattning, anse; .i frågan ett tillmötesgående, som onekligen bö väsentligen underlätta och betrygga uppkomster Jaf nya hvitbetssockerfabriker, så Törklarade tala ren utskottet härför Sin tacksamhet, förklarande latt orsättning lemnats för den föreslagna insktänk ningen i de begärda frihetsåret, äämt anhöll on bifall till utskottets förslag, såvida ej något bättre Junder dagens öfverläggning blefve framstäldt. Hr Odelberg trodde, att hvitbetssockerodlingör I bidroge att höja jordbruket i vårt land. Yrkade Jafslag å utskottets förslag i dess första punkt. Hr Ch, Dickson föreslog den förändring I Ut skottets förslag, att de två förstå momenten deri skulle komma att lyda som följer: att tillverkningen af Böcker af hvitbetor eller andra organiska ämnen inom landet skall åläggas. särskild beskattning i förhållande till införseltullen å utländst räsocker; Bamt att undantag frå denna beståmmelse medgifves sålunda, att, nämnda tillverkning får skattefritt bodritvås till den 1 Juli 1870, att från öch med den 1 Juli 1870 till den 1 Juli 1872 tillverkningen endast ålägges en skatt motsvaranae , (0,2), från och med den 1 Juli 1872 till den 1 Juli 1874 2, (04, från och ned den 1 Juli 1874 ill den I Juli 1876 3, (0,6) samt från och med däen 1 Juli 1876 till den 1 Juli 1878 ; (0,8), allt af vid dessa tider gällande tullsats å utländskt råsocker af mörkare färg än nr 18 af den i verldshandeln gällande holländska standaril lr Schartau yrkade återremiss af utlåtandet. Grelve J. U. Mörner ansåg den af utskottet föreslagna frihetstiden för tillverkningen för kort och trodde, att det vore svårt att nu kunna säga, om de föreslagna skattebestämmelserna verkligen vore de lämpligaste, samt var ef heller follt säker på att Riksängen verkligen egde rätt, att, oaktadt 61:stå 5 riksdagsordningen, på förhand bestämma skatten för så lång tid. Tal. föreslog, att Riksdagen skulle besluta att någon beskattning å fabrikationen ej skulle komma i.fråga förr än dofter utgången af år 1875, hos K. M:t begära sanktion å detta beslut samt anhålla att K. M:t ville låta utarbeta och för Riksdagen före nämnda tids förlopp framlägga ett förslag till grunder för beskattningen och till de reglementariska förerkrif: ter, som kunna erfordras för tillämpningen af och kentrol!i ötver densamma, hvilka grunder borde vara lämpade efter den ståndpunkt tillverkningen vid denna tid kunde hafva uppnått. Frih. Sprengtporten, som sade sig ogilla all beskattning å ifrågavarand5 pröduktionsgren, yrkade afslagå utskottets betänkande. Hr Bennich trodde, att de anmärkningar. som från motsatta håll under diskussionen blifvit gjorda mot förslaget, vore bästa beviset på att utskottet verkligen träffat en lycklig medelväg. Talaren instämde i allo med utskottet Hr Berlin främstäilde 1 ett längre anförande flera betänkligheter mot förslagets andra och tredje punkter. Så ansåg talaren att, sedan frihetsåren tagit slut, skatten till sitt fulla belopp, utan progression, borde genast inträda, men bj tara högte än , af råeockertullön. afseende på sättet att bestämma den beskattningspligtiga sockeravantiteten ansåg talaren den tyska metoden, att bestämma qvantiteto7, erter betans vigt, bättre än den utskottet föreslagit. Talaren hyste föröfrigt stora yvifvelsmål Jin nyttan af hvitbetor förjotdbrijket. ivitbetot tdlades ej heller i Hera länder med ett vgt uppdrifvet jordbruk, såsom Danmark, England, Skotland. Detta förhållande bevisade, så föreföll det talaren åtminstone, att dessa länders erfarne jordbrukare ej ansågo sig hemta ptörra vinst af denna odling än af rnågön onhan. Blbfve dekt belsrd med accis, skulle, beräknade tal., bruttovinsten pr tunnland ej uppgå till mer än 160 rdr, och om härifrån afdroges arbetskostnader m. m., så skulle, trodde talaren, efter den betan någon betodling ej vidare komma i fråga. Arr Hasselrot och Hallenborg instämde med utsköttet. Hr Wern uttalade sig för återremiss, enär han ansåg, att frågan kräfde en bättre utrednilig än den utskottet här gifvit den. Grefve Henning Hamilton ansåg, att beskattning å inhemsk produktion i och för sig sjelf ej kunde försvaras. Det enda skäl, som talade för att införa en sådan skatt, vore den väg, på hvilken vi sedan flera år inkommit i afseende på tull: lagstiftningen, och som nu ej kunde ändras: Tal ville untler sådana förhållanden och då, efter hvad han hade sig bekant, hvitbetssockerfabrikanterna sjelfva ej motsatte sig beskattningen, ej heller lägga hinder i vägen för densamma. Såväl utskottets som reservanternas förslag vore dock oantagligt af den grund, att det framställde i form af beslut hvad sem endast kunde vara en åsigt, allt för bestämdt uttalade att beskattningen borde vara progressiv, något som vore svårt att af.öra, då det ju vure möjligt, att man framdeles kunde finna att det vore bäst att genast införa hela skatten på en gång. Talaren föreslog derför, att Riksdagen skulle såsom sin åsigt uttala, att en särskild skatt borde åläggas hvitbetssockerfabrikationen, hvilken beskattning dock ej borde taga sin början förr än 1873, samt att Riksdagen, jemte anwälan hos K. M:t af denna åsigt, måtte anhålla, att K. M:t täcktes taga i öfvervägande, i hvad mån hehörigt afseende å statsinkomsterna fordrar en sådan beskattning å fabrikationen, samt vid 1872 års Riksdag framlägga det förslag till beskattning K. M:t kan finna lämpligt. Grefve Posse anmärkte med anledning: af de tvifvelsmål angående nyttan af hvitbetskulturen för jordbruket,hr Berlin framställt, att han visserligen bugade och måste buga sig djupt för vetenskapen, men ändå djupare för praktiken, och denna visade att resultatet af odlingen vore helt annat än det denne talare antagit. Såsom bevis härpå bad talaren att få anföra, att på den egendom i Skåne, hvarifrån Landskronafabriken tagit sina betor, hade, enligt hvad talaren från fullt: tillförlitligt håll fått veta, innan hvitbetsodlingen infördes, på samma areal, som nu i medeltal gaf en afkastning af 4500 tunnor spanmål, endast skördats 1800. Talaren vidhöll-sitt förra yrkande, under förklarande att han ansåge, det diskussionen tillräckligt utvisat, att i afseende på utskottets förslag det gamla latinska ordspråket: in medio consistit virtus,, hvilket här lämpligen kunde öfversättas med: sanningen ligger midtemellan de motsatta åsigterna, egde sin fulla tillämpning. Hr Rydin ansåg, att några betänkligheter emot förslaget ej kunde finnas, för såvidt man för dem ville finna en grund i 61 regeringsformen. Riksdagen utöfvade svenska folkets beskattningsrätt, såsom representerande svenska folket, och beskattningen vore ej någon bevillningsfråga. Så beskaffade Jagar som den nu föreslagna funnes ock omtalade i 72 R. F. Tal. instämde med utskottet. Hr Schartau förenade sig med grefve Mörner. Grefve af Ugglas hade: helst velat godkänna änlandgäåndån fönnlan mnee fEREPN ne öömnta mn lean