Aftonbladet – 20 maj 1869, sida 3

dom, väl ingen bättre än han skulle kanna förvalta den. — Fröken Julia återigen tyckte, att en vek qvinna just behöfde en förmögenhet, för att förljufva lifvet och göra henne nog stark att bestå dess pröfningar; hon fann också att en sådan lämpligast och utan alla processer skulle tillfalla henne, om — fröken Julia var mycket blyg och kom aldrig längre än till detta om; men efter hvarje herr Spindlers besök kunde hon stå tankfull framför spegeln, sade ofta med en liten suck, att hans hjerta var en sten, smekte Ajax allt lifligare, kanske för att genom denne finna vägen till sin kusins förmodade hårda parti, och talade gerna i skymningen med honom om sin värnlöshet, om själarnes sympati och behaget af ett ordnadt hem. Så ungefärligen stodo slägtförhållandena på våren anno sextiotre detta århundrade. Julia Stenfelt, som alltsedan sin mors död bott i ett par små rum i borgmästaren Swartz hus, hade just haft ett af sina firade slägtingars besök, och han med Ajax gick långsamt ned för den svängda stentrappan, då borgmästarinnan följde ut ett par af sina fruntimmersvisiter. Gud, hvad herr Spindler såg på mig, mamma! sade fröken Fatima Dubb. Af dessa ord skapade hennes mor, fru Dubb, sig genast en Jakobsstege och klef upp på den från fattigdomens jordeqval till rikedomens himmel. Herr Spindler, den rikaste ungkarl i staden, hade sett på hennes dotter! Det är verkligen ohöfligt att vända sig så der om i trapporna, tillade fröken Dubb med nedslagna ögon. j Gud! han gör det en gang till, mamma! sitter hatten. inte rätt? . Den klär dig charmant... Ja, herr Spindler har verkligen ett distingueradt utseende,t