Aftonbladet – 20 maj 1869, sida 3

itf etälide i afseende på den andra förslag Om upp tagande af ett inhemskt temporärt lån å 4 mill. n I rdr ed a E d j bv j 4 ) gäghade i riksgäldskontoret vore att söks deri, t! Hr Kolmodin inståthe tjed herr C. Hvarsson. Frib. Liljencrantz anställde ti? h början några Bettaktelser öfver budgetens ställnihg för att visa, att det är pegingen bebådade lyckliga tillståndet i finansielt hätseonde blifvit ernådt endast Bengta tillgripande af alla tätkbara tillgängliga medel I afseetide på sjelfva sakeil S55åg Jan det väl sent att framköigmå fred ett dylikt förslag i Riksdagens elfte timma, isynnerhet som Riksdagena ledamöter till följd afandraträgna göromål haft endast ett eftertniddag ledig att betänka det Yigtiga frågan. Emot ett yttrande af grefve Posse ahtnärkte fal, att meningarn älldeles icke vore odelade med afseende derpå, huruvidäjernvägarne skulle byggas för ståtens räkning, och tilidess detta plitvit afgjordt kunde inäå vänta med att beslut 5!8 för ett lån. Tal. fann utskottets framställning behäftäd med en och annan illusiöt, så som att lån skulle kuntiä erhållas mot 5 proc. effektiv ränta, då öfriga inhemska lån kostade 5, oCcti 5; proc., och tal. trodde att riksgäldskontoret knappt skulle kunna låna upp något större belopp med 40 årg ätnsrtering för bättre pris. Emot nyssnämnde tal. anmärkte han, äfven att anledningen hvarför en del obligationer ligga obeatt de varit ämpeds till ett misslyckadt engelskt lån; och om meninget Yore att det nu ifrågasatta skulle bli af samma beskaftenilet, så vore det bäst att icke befatta sig dermed, då mån åtminstone besparads tryckningskostnaden för obligationer. Förenade sig i hr . Ifvarssons yrkande. Hr Berger höll före, stt om man icke ville upplägga ett fonderadt lån, skulle fran snart nödgas åter kosta sig i armarne på utlänningen och detta vore värre ån allt annat. I afseende på ett åk likt lån funnes at; lakttaga tvenne saker, nemligen att erhålla så goda vilkor sem möjligt och att tillse att ej så mycket obligationer på en gång släpptes ut i rörelsen, att kapitalerna till för stor mängd droges från näringarne. Det sistnämnda kunde lätt förekommas derigenom, att å hvarje obligation funnes ett stadgande om buru stor del af lånet finge på en gång släppas ut i allmänna rörelseh; framställande talaren ett särskildt förslag, huru lånerörelsen enligt hans uppfattning efter denna grund borde ördnas. Hr C. A. Larsson fäste sig isynnerhet vid nödvändigheten att införa ett inhemskt fondsystem, framhällande faran för affärsrörelsen af de utländska lånen, hvilka på en gång öka penningtillgången och alla affärsgrenars liflighet, men sedan, när . enna penningkälla sinar, åstadkommer strypning : och stockning i affärerna. Ville man, såsom några : år verit brukligt, operera med ficklån, så skulle följden till slut bli; att man förlorat krediten -så att man icke kunde erhålla ett fonderadt lån. För sin .del trodde talaren, att ett inhemskt fondsystem mer.än någonting annat skulle bidraga till våra näringars blomstring, och frågade om det ej vore nyttigt ätt uppmuntra näringarne. Uraktläte man nu att anlita den af utskottet föreslagna utvägen, skulle säkerligen många jernvägar komma att byggas af utländska bolag och detta -sätt vore ingalunda att rekommendera, ty då komme vi aldrig att bli egare af de svenska jernvägarne, om vi icke skulle köpa dem. Vida bättre vore då att bygga dem med i utlandet lånade medel, ty då kunde vi åtminstone, om ock efter en längre tid, bli egare af jernvägarne Men lika fördelaktigt som det vore att bygga jernvägar med lånade medel framför att bygga med utländska bolag, lika fördelaktigt och ännu fördelaktigare vore det att bygga med inhemska medel framför att bygga med från utlandet lånade, ty i det förra af dessa sista fall komme icke ett enda öre att gå ut ur landet för fornvägarngs anläggning. Denna enkla sanning hade man jängese an insett och tillämpat i de flesta andra länder, och talaren undrade, om vi kunde -bafva råd att icke tillgodogöra oss de stora fördelar ett inhemskt lånesystem på andra ställen visat sig ega. Riksdag efter Riksdag främkommer den ena motionen efter den andra om införande af ett dylikt lånesystem, och det vore derför så inycket underligare att ett försök i denna riktning nu skulle möta så mycket motstånd. Yrkade bifall till utskottets förslag i första punkten. Br Keij ansåg det icke vara något fel att förslaget Evinit frami Riksdagens elfte timma, såEA mån 6j Vili påstå att Kamrarnes ledamöter vid Riksdöpens slöt rororat förståndsgåfvorna. Snarare borde dötns SR sm kunna bättre bedömas är i början af Rikadagen, enar man nu kunde sågas vara varm i klädernå. Det sista försöket med upptagande af ett In å 6 mill. tdr inom landet visade, att ingen svårighet inötet att på detta sätt erhålla penningar, ty nämnde lån Vär fölltecknadt inom några måna der. Hvad beträffade den fruktan att det nu föreslagna lånet skulle draga penningatte från jordbruket, så vore i detta hänseende ingenting att befara, då penningarne redan nu blifvit dragna derifrån till bankerna, så snart nemligen lånebeloppet ej öfversteg landets produktionsförmåga af kapitalbildning.. Och dentix förmöga hade sista tidens erfarenhet visat vara långt Större än hvad tal. sjelf och många andra velat antaga, enär gå en ganska kort tid öfver 20 mill. rdr blifvit om landet tpplånade.: Tiden visade sig sålunda just nit Yara särdeles gynnsam för den föreslagna (, åtgärden; och inåh borde icke låta det rätta ögon-f blicket gå sig ur händernä, Den farhågan hade ; blifvit uttalad, att ett fonderadt lån skulle kunna . utgöra en frestelse för kommande Riksdagar att!, forcera jernvägsbyggandet mer än önskligt; derc tmöt kunde dock i andra sidan erinras, att man ingalunda låtit hindra sig att med stark fart be-; 1 a Am Ann AR —— svs NM Mn UR 0 om oh Oh drifva jernvägars byggande deraf att man icke på förhand vetat, hvar man skullo taga penningar ifrån. Tal. fann det högst besynnerligt att man sålunda i sparsamhetens namn motsatte sig utskottets förslag, då det ju borde vara tydligt, att! om denna utväg ej begagnades, ett utländskt lån blefve nödvändigt och detta just vore den störstal? misshushållning. Ogillade den misstro man utta6 lat mot framtiden och det :förmynderskap öfver kommande riksdagar, hvaraf denna misstro vore be juttryck. Yrkade bifall till: Första kammarens ut: Hr Hierta fann deremot vtskottets förslag, som afsåg att till en del binda händerna på kommande Riksdagar, vida mer åsyfta ett förmynderskap öfver dessa. Hvad sjelfva saken anginge, så hade representanterna haft alldeles för kort tid att sätta k sig in i frågan och att göra för sig klart det samband den egde med en del andra icke heller så p alldeles klara och oomtvistade frågor. Yrkade afslag å första punkten. Hr John Ericson talade för de af hr Berger och grefve Posse framställda förslag. . Frib. Gripenstedt hade med förvåning gett, att tskottet, utöfver hvad som änsetts erforderligt ill budgetens reglering, funnit sig böra frams komma med förslag till så genomgripande åtgäre der. Kunde icke i likbet med en föregående ta-! lare finna slutet af Riksdagen vara en passande ? tid för så vigtiga frågor, då han icke kunde öf: vertygas att Kammarens ledamöter skulle vara j f ä 8 g T hågade att dröja öfver den i grundlagen bestämda tiden för Riksdagens afslutande. Dessutom vore nu många sinnen oroade af en lätt förklarlig längtan att komma hem och sålunda ej den bästa sinnesstämning för frågans lugna pröfning rådande. Utskottet hade icke blott framställt förslag till