Aftonbladet – 20 maj 1869, sida 3

sande, och bor i det lilla röda huset nere vid kyrkmuren. Sannerligen tror jag inte han var glad att menniskan sjuknat in! Nå ja, i det hela får man väl inte undra derpå... en fattig doktor utan praktik! Jo, det är ett parti att stå efter! Tyst, der står herr Spindler nere vid gathörnet. Se lite gladare ut, Fatima! Jag skall ha två alnar svart sidenband, sade den unga flickan och kände i hast ett begär att inte gå förbi herr Spindler och stannade framför den enda lilla kramhandel som fanns på stadens storgata. Tänk så rik han är, minst tvåhundrafemtiotusen riksdaler har jag hört. Tvåhundrafemtiotusen riksdaler,, sade Fatima, drog långsamt af sig handsken och såg tillbaka. När bandaffären var uträttad, var herr Spindler borta från gatan, men icke ur fru Dubbs tankar. Som en god mor kunde hor naturligtvis icke häretter ge sig någon ro innan hon jemte dotter blifvit presenterad för herr Spindler. Detta var ingen lätt sak: ty herr Spindler umgicks uteslutande med sina slägtingar; och, ehuru skilda i många fall, förenade dessa sig i ett, nemligen att på allt sätt och vis hålla honom afstängd frår verlden, underblåsa hans ovilja mot stadsboarne samt att icke utvidga sin egen umgängeskrets, som endast bestod i en gammal dö majorsenka. Allt detta oaktadt hade fru Dubb allvarligt föresatt sig, att innan trädens knoppar sprungit ut i löf, så skulle hon vara intim vän med herr Spindlers qvinliga slägtingar. Att direkte bege sig till någon af dem, var emellertid icke fru Dubbs sak; men en vacker dag uppenbarade hon sig hos majorskan med en hannoversk fluga i ena handen och en liten flaska i den andra.