Aftonbladet – 20 maj 1869, sida 3

Det vet jag visst, han kan ju knappast gå, sade Fatima, som väl kunde tillåta att han beundrade henne, men icke kände sig hågad att beundra honom tillbaka. Nå, om han drar lite med benet... Söta du, lyft i din klädning, att den inte blir våt. Så afskyvärda gator... Som sagdt, om benet släpar litet, så finnes det tusen andra; som ha mycket värre lyten... säkert är emellertid, att ingen i hela staden bor så bra som herr Spindler. Hvad jag tycker hans trädgård med den stora parken måtte bli herrlig till sommaren. När jag varit uppe hos fru Strömbom, har jag riktigt haft min lust att se ut i den; ty in kommer jag väl aldrig... herr Spindler lär inte ha något umgänge med stadsboarne., Till dem få vi nog räkna oss, eftersom vi flyttat hit. Du tycker väl det var bättre för oss i Stockholm! Men jag tänker du inte varit så redobogen att flytta hit om inte... Ja, se der kommer han, jag kunde just tro detta! En ung mörkhyad man helsade i detsamma och ville gå förbi. Sådan brådska i dag, doktor Strenger. Och Fatima, visade två rader hvita tänder, två gropar i kinderna och två strålande ögon. Jag har fått ett sjukbud i dag... Nå, jag gratulerar, det är visst det första! Ja, fru Dubb! och jag skulle kanhända heller inte fått detta, svarade den unge mannen godmodigt, om inte doktor Martinson varit på sjukbesök hela två milen bort; och som det tycks vara en svår lunginflammation, har man inte tid att vänta till hans återkomst. God middag! Hvem är det som sjuknat? frågade Fatima och hejade honom. En ung flicka; hön har nyss kömmit re