Aftonbladet – 20 maj 1869, sida 3

sasom itörut peravradt ar — I HULYUUDINTOSTNINGSA med 51 röster mot 41. Torsdagens sammanträde. Andra kammaren. Ett föndersdt stalölåg ä 30 mill. fdr. Efter de gemensamma voteringarnes slut före togs statsutskottets memorial n:r 99, ang. den ur der innevarande Riksdag. verkställda s atsreglerin såmt anskattande af de för Riksgäldskontörets ui gifter grforderliga medel. . En längre diskussion uppstod. rörande utskottet försläg i försla puiikten att ubpdräga Åt fullmäk tige i Riksgäldskontoret att, till godtgörande a de vid innevarande Riksdag beviljade anslag til statens jernvägsbygnader, äfvensom för beredand af tillgång till framtida jernyägsanläggningar, mo fonderade statsobligationer ä et Särimanirfknad nominelt belopp, motsvararande trettio millione rdr, utställda i svenskt mynt samt löpande met 4! procents ränta, som halfårsvis förfaller upp taga ett lån att återbetalas genom årlig amorte ting under löppet af vrikring 40 År: af hill obligationer högst en sjettedel, eller för nominei värde af,5 millioner rdr, må intill nästa Riksdag föryttras, till det pris fullmäktige må ega bestäm ma, hvaremot återstående obligatiorisbeloppet skal till Riksdagens disposition reserveras. . DH åsom allernaliv hade utskottet ätven föreslägi i 2:dra punkten upptagande af ett tillfälligt lån 5 millioner rdr rmt. Hr Hedengren, som först erböll ordet, kände sig öfverraskad deraf, att utskottet nu i Riksda gens tölfte titmb friinkommit med ett förslag som rörde ingenting mer och ingenting mindre är upptagande af ett lån å 30 mill. rdr. Visserliger hade utskottet sagt, att medlen vore påräknade till jernvägsanläggningar, men intet funnes nämnd derom; hvilka jernvägat.shm,skulle byggas, eller. i huru stor omfattning. .Om isammaren vid detta tillfälle, då flere af dess ledamöter vore bemresta skulle fatta ett så vigtigt beslut som bifall till detta förslag, skulle lätteligen en misstanke för ättsinnighet komma ått hylla.på de qvarvarande, Man påstår i alimänhet att Iörsta kammuntcd uppgift är att utgöra det återhållande elementet nom representationen; mer vid flera föregående illfällen under Riksdagen och särskildt vid detta ha rollerna blifvit ombytta, och isynnerhet i ekonomiska frågor ser det ut, som, om Andra kam. hären skulle ha öfvertagit Första kaminarenå gentliga uppgift. Då ifrågasatt anslag till både stra och norra stambanorna nyss blifvit afslagna, vartill skall då det ifrågasatta lånet användas? Det vore ytterst vigtigt att väl betänka sig, nhati Inön beslöte slg för Ch MA ömföttanas At värd. Man påstår visserligen, att icke hela lånet kulle upptagas på eM gång, men det vore att rukta, att om nu också blott 5 millioner rdr lefve upplånade, nästkommande Riksdag skulle påskynda Jånets upptagatide, och womöjligt Yore let ingalunds, alt bentifigarne komine att änvänlas mycket snaratö än nu blitvit ämnadt, ja att le till och med icke till hela sitt belopp blefve invända till jernvägsbyggnader, utan delvis till tatens ordinarie utgifter. När en person helt förmodadt får ett stort arf, vore det icke ovanivt, ätt kän mart försläsade det, och. på samma ätt fruktade talaren, att det skulle gå till, öm Ef commande Riksdag erbölle så stora tillgångar, synnerhet som han befarade, att man ännu icke illräckligt lärt sig iakttaga sparsamhet. En locelse kund; dessutom för valmännen oppstå vid le blifvrande riksdagsmanhavalen; nemligen att itse sådana personer, som inindrö egde allinänt rkänd duglighet, berättigande dem att bli ihåg: comhä, än förmågä att kunha genomdrifva de nånga enskildas anspråk på att få jernvägar hvar ill sin dörr. Det hade icke lyckats Andra kammaren att inder denna Riksdag vid fråga om större bespaingar genomdrifva sin mening, såsom exempel varpå tal. anförde vapenöfningsanslaget im. m., ich det vore illa, om det ej skulle lyckas bättre uu, då det gällde eh så stor simma som 30 milioner rdr, hvilken icke allenast skulle öka våt kuld utan ock de för hittillsvarande låf.utgående nnuiteter, hvilka det redan med deras nuvarande nindre belopp mötte svårighet att betala. Förfrigt ahsåg tal. det af utskottet föreslagna sättet ör upptagande af ett lån ganska bra, enär vi ej ned fördel, åtminstone icke på längre tid, kunde ppträda såsom lånesökande på den utländska narknaden, och enär de hittills brukliga ficklånen nedförde fere olågebhetör; ineh frågan vore för idigt väckt, då man icke med säkerhet kutde eta, hvartill de upplånade medlen skulle använas. Tal. slutade med att så mycket hellre yrka aflag, som det skulle bli föga angenämt att återända hem till kommittenterna, om man bidragit till n så betydlig skuldsättning. Yrkade afslag å 1:sta unkten samt den i 2:dra punkten föreslagna låneummans bestämmande till 4 millioner rdr. Hr von Troil bade till stor del blifvit förecommen af den föregående talaren och kunde lerför fatta sig kortare än eljest blifvit händelsen. Först och främst ifrågasatte tal., huruvida statstskottet haft befogenhet att framställa detta förlag, då ingen motion ej heller någon kongl. proosition dertill föranledt, och utskottet, tal. veterigen, saknar motionsrätt. Visserligen medgifver iksdagsordningens 39:de 8 detta utskott rätt att öreslå hvad som erfordras till fyllande af statsch riksgäldsverkens behof, men deraf kunde väl cke sägas följa utskottets befogenhet att föreslå itvägar till sådana utgifters bestridande, hvilka örst kommande Riksdåg egde bevilja. Tal. ville lock icke mycket hålla på denna formella betänkighet. Deremot måste han på det lifligaste bedaga, att utskottet först i Riksdagens I2:te timna kommit fram med ett så vigtigt och på hela år finansiella ställning så djupt ingripande förlag. Dermed vilte han dock icke låta den tancen framskymta, att utskottet velat taga Kamrarwe genom öfverraskning, men af synnerlig vigt rore i allt fall, att moget öfverväga, innan beslut attades. Då nu kammarens ledamöter emellertid f helt förklarliga skäl längtade att snart hemvånda fore en sådan pröfning icke möjlig att nu med unna. Talaren instämde med utskottet deri, att det ej rore ändamålsenligt att litet emellan upptaga tempo: ära lån, utan ansåg lika med utskottet nödvänligt att söka införa ett inhemskt fondsystem, så nycket hellre som detta mer än något annat skulle ära vårt folk att spara. Enligt hans åsigt borde mill. rdr om året användas till jernvägsbyggnaler, deraf 3 mill. till stambanor och 1 mill. till nderstödjande af bibanebyggnader. Men af högSRA