Aftonbladet – 20 maj 1869, sida 2

svenska kavalleriet till besättningar på floltan, och slutligen det finskm fastän krisbt fördes i Piöland, delvis till anspann för artilleriet. Efter krigets slut afsutto äfven 1791 Bohus läns noira bataljon, Östgöta kavalleri, Åbo: läns och halfva Nylands regemente; samt 1792. en bataljon af lifregementet — tillsammans icke mindrö än 34A9 nuthmör; . oo . Bättte äl någöt avhäl bövlsar 1808 års krig i Finland, der terrängen är alldeles lik-. nade den svenska, huru föga kavalleri, som behöfves i ett länd mer så Kriten mark: Det Änska rycteriet, som vid krigets början. allenast nppgick till 750 man på 15,000. (vargeringen oberäknad), sålunda allenast utgjorde Yeo af armens styrka, . hade i Ang; hlifvit imioskadt till 500 på 13,000, samt i Ökt., fastän 2 svenska sqvadroner tillstött, till 500 på 12,000, således till 124 af armens styrka. Detta oaktadt förnimmer man aldrig någon klagan öfver brist på ryts ter; öch-dettaoaktadt ryska kavälleriet i början räknade närmare 2000 man på 24,000 samt federmera ökades till nårmare 4000 på 50,009 an. Under hela fälttåget föreföllo äfven blott några obetydliga kavallerifäktningar, hvaraf trenne på isen, utanför Forsby, Pyhäjoki och Sikajoki. : Men för öfrigt fick kavalleriet icke i någon enda större strid tillälie alt wiöfoa det Tingasie taktiska inflytande, utan släpades verkligen temligen obehöfligt efter på landsvägarne, fastän dock ingen förnekade det att beträda odlad mark, i hvilken sistnämnda Umständighöt insändaren söker anledning till vårt kavalleris för alla påtag-! liga obrukbarhet under manövrerna. Straxt efter krigets slut, och fastän vi genom Finlands förlust miste 750 man, fingo dock ytterligare 1550 nummer afsitta, nemligen 18117 hela Westgöta och 1812 halfva Smålands kavalleri. Detta: skedde dock under en så erfaren krigares auspicier, som Carl Johans, samt i en tid då Napoleon ännu ansåg nödvändigt att till Ryssland medsläpa 195,000 ryttare på 500,000 man fotfolk. Då kunde man likväl svårligen förutse den oer hörda utveckling såväl infanteri. som artil. lerielden på senare tider erhållit. Man höll sig blott till den praktiska erfarenhet, som kriget gifvit vid handen, samt drog icke i betänkande att upprepade gånger nedsätta! styrkan af ett dyrbart vapen, som i landets brutna mark visade sig hafva så ringa användbarhet. För närvarande hafva vi, såsom bekant, 3300 man indelt kavalleri (förutom 400 nummer vakante) och 1000 man värfvadt, hvilket utgör !7 at den i fred underhållna styrkan. Då insändaren således i samma andetag nämner, att svenska kavalleriet blott utgör 125 af den största krigsfoten på 100,000 man, under det nordame! rikanarne i fred underhålla till och med 26 af armåns styrka, lärer detta få anses såsom en liten eskamotering med siffror, af hvilken dock ingen lärer blifva bedragen. Den ärade insändaren yttrar vidare, att de stora militärmakterna snarare ökat än minskat sitt kavalleri. Denna uppgift är något oriktig och vilseledande. Ingen enda af stormakterna har ökat sitt kavalleri, men väl flera, i förhållande till armeernas växande storlek, minskat det. Ivad till en början beträffar Preussen, så har denna stat, genom Nordtyska förbundets anslutning, i folkmängd och krigsmakt numera vunnit en tillökning af 50 procent. Men det oaktadt har kavalleriregementenas antal blott ökats från 52 till 71, således icke ens i samma förhållande, som armåen i sin helhet. Hvad beträffar uppsättandet åf en femte sqvadron på regementena, så har dettå skett utan att öka deras styrka, hvarjemte nämnda sqvadron är afsedd till rekrytoch depötsyvadron, hvilken ej rycker i fält. Fastän Frankrike åsyftar att genom reservens ökande och mobila nationalgardets inrättande fördubbla krigshärens styrka (från 600,000 till 1,200,000), har det likväl icke med en enda:sqvadron ökat kavalleriets numerär. Af den i fred underhållna styrkan på 400,000 man, är ungefär 110 kavalleri. Likaledes Österrike, fastän det genom Lombardiet-Venedigs förlust mist flera regementen. Kavalleriets styrka är der bestämd till 1 ryttare på: 15 infanterister, således icke ens till !15 af hela armåen. I Ryssland, hvarest terrängens beskaffenhet dock borde inbjuda till kavalleriets ökande, har man i stället betydligen minskat detsamma. Då kavalleriet vid den aktiva hären ännu i början af detta årtionde uppgick till !77 af dess styrka (64,000 af 462,000 man), räknar den numera allenast !15 (50,000 af 750,000 man). År 1864 ökades infanteridivisionernas antal från 28 till 47, under det kavalleridivisionerna, genom reservkavalleriets indragande o. s. v., minskades från 11 till 9 (från 260 sqvadroner till 208). Liksom de flesta, stater således på senare tider, långtifrån att öka, snarar minskatsitt i fred underhållna kavalleri, så har detta vapens styrka äfven i krigen oupphörligt sjunkit. Då ännu under de napoleoniska krigen kavalleriet ofta uppgick till 1a och Vs af armens styrka, har det på senare tider högst sällan öfverskridit 110 deraf, äfven då kriget förts i sådana länder, der terränsen medgifvit dess vidsträcktare användande. Men om ej detta varit fallet, så har dess antal varit ändå ringare. Under italienska fälttåget 1859 utgjorde kavalleriet allenast he eller !20 af de stridande bärarnes styrka (vid fälttågets början i franska armen 9,000 på 151,009, i den sardinska 5,400 på 84,000 och i den österrikiska 5,000 på 99,000). År! 1866 utgjorde det italienska kavalleriet 122 af armens styrka (11,460 af 255,000) samt det österrikiska 1es deraf (2,800 af 71,000).1 Pastän danska kavalleriet under krigen 1848 —1850 samt 1864 i medeltal uppgick till omkring 412 af armens styrka, och de jutändska hedarne för detsamma erbjödo ett sanska vidsträckt användande, har man dock vid den nya organisationen funnit för godt utt nedsätta dess styrka till !;7 af den minire krigsfoten (1,280 man på 22,000) samt ill Yo af den största krigsfoten (1,900 på ;2,000). Inom norska armens linieeller nindre krigsfot uppgår kavalleriets styrka till cke fullt !17 (1,070 man af 18,000). Schweiiska kavalleriet uppgår till allenast 136 af rmöns styrka. TLönufnavanlhatan fun vmAnndaun ven nn!