Aftonbladet – 20 maj 1869, sida 2

v å hvilken insändaren flera gånger åberöpat ig, måste ännu med största försigtighet beagnas, dels emedan krigets historia i sina etaljer ännu är fnindre känd och dels emelan dervarande förhållanden i allmänhet voro vanliga. Så mycket torde dock redan kunna nses såsom faststäldt, att kavalleriet ytterst ällan vågade sig i strid med infanteriet; att let vanligtvis fäktade mot sätiima vapen; att let mera kunde betraktas såsom beridet fotolk än rytteri; och slutligen att det fann sin uäfvidsakliga användning i partigängarkriet, hvilket alltid blifvit betraktadt såsom n underordnad del af krigföringet. För egen del äro vi öfvertygade, att erfaenlieten af ett nytt krig, i hvilka båda parerna hafva snabbskjutande gevär, ötvifvelakist kommer att föranleda en ytterligare nedtning af kavalletiets tumerär; Redan nu rkänna de flesta, att tiden för karalleriets nvändande i stora massor, om ej möjligtvis not saiirmd vapen; är förbi. Blott mindre fdelningar anses någön gäng genom list och ifverraskning Samt ett sorgtälligt begagoände et marken kunna utföra ett lyckligt anfall. Till och med kavalleriets inflytande vid föröljelse och återtåg underkännes. Det återstår utt erfara, huruvida det, isynnerhet i länder ned brtiton törräng; vid bevakningstjensten och partigängarkriget kan Vinnå ett vidsträcktare användande än hittills. På striler inom vår brutna och genomskurna svenska mark torde det hafva lika litet inflyande, söm i Finländ. Vi tro derföre Kröpa past på möjligheten af ett framrusande från ;de skogbevuxna kullar,, bakom hvilka det varit gömdt, Att för dessa små anfalls skuld nedrifva gärdesgårdarne, framför vara ställningar, åt hvilka nämnde inhägnader just såsom verksamma annalkningshinder gifva en förhöjd styrka; är helt enkelt orimligt samt torde ej vara allvarsamt menadt; riktigt är deremöt att borttaga sådana inhägnader, som hindra sambördet Kek Återtåget. Äfven, på våra få slätter försvåra talrika dikön ök inhägnader kavalleriets obehindrade framkomst. Af hvad ofvan blifvit anfördt torde klarligen inses, såväl de inre örsakefna till Kävalleriets sjunkande betydelse inom krigföringen, som att erkännandet häraf på senare tider inom de flesta armeej framkallat ett betydligt ock förtgåpnde ntdsättande afvapnets relativa styrka. Och härmed torde den ärade ins:s artikel i hufvudsak vara besvarad, äfvensom den åsigten rättfärdigad, att svenska kavalleriets styrka utan fara skalle kunna minskas. Vi Vädja 1 frärista rummet till erfarbubeten i finskå. och italienska Krigeh, i hvilka tefrängel Varit lika truten söm den svenska. Antoge man vår mindre krigsfot jemförelsevis till befolkningen lika stor med den danska, så skulle vi på 50,000 man behöfva 2900 man kavalleri, och antoge man den lika stor ned den nötskö, så skolle vi på 44,000 behöfva 2600 man. Den slörstå krigsfot, vi i den närmaste framtiden kuona hoppas uppnå, är väl 80,000 man; antager man kavalleriets styrka till 121 deraf, liksom i Pinland 1898, så gör detta 2300 man, eller just den styrka indelta kavalleriet nu intehar. s Detta för framtiden, då de snabbskjutande gevärens verkan 1 hela sin vidd gjort sig gällande. För närväranäe hafva viigranskningen af det nya armeförslaget allenast förutsatt kavalleriets minskande från 4300 till 3700 man, således med 600 man, emedan de 400 indragne och vakante nummerna enligt krigsininisternå förslag antogos åter uppsatte. Derjemte förutsattes, att det indelta kavalleriet genom inkommendering i garnison skulle erhålla den ökade utbildning, som möjligen kunde erfordras. Att vi icke leddös af nagön obenägenhet mot värfvadt kavalleri, såsom sådant, torde vara så mycket klarare, som vi, i händelse af en folkbeväpnings införande, ifrågasatte hela kavalleriets ställande på värfvad fot. De 1000 värfvade ryttarnes indrazning åsyftade blott en väl behöfiig besparing af 730,000 rdr, som fördelaktigare på annat sätt för försvaret kunde användas. Och åsyftar ins. med sin artikel allenast en protest mot kavalleriets förminskande, så borde han mot en dylik åtgärd intet kunna invända, emedan man, om styrkan nödvändigt måste bibehållas, lätteligen kunde låta 1000 afsutna rusthållsnummer åter uppsitta, hvilket för statsverket blott skulle medföra. en minskning af omkring 90,000 rdri vakansafgifter, mot en vinst af 750,000. Att en kavalleriofficer skattar -sitt vapen högt samt vill hafva det talrikt och väl utbildadt, är lika naturligt som hedrande. Att chefen för ett värfvadt kavalleriregemente ej med nöje ser, att dess indragande ifrågasättes, är äfven lätt förklarligt. Men vi vilja hoppas, att generalen derföre icke glömmer len högre hänsyn, han i sin ställning bör taga till krigskonstens utveckling i allmänhet samt isynnerhet till en lämplig fördelning vw de stora summor, ett litet och fattigt tolk ned svett och möda måste anskaffa för sitt OrSvar. NN —N— : Årsta — Pingstkonserterna i Upsala. Det änge med högt spända förhoppningar efterängtade återgifvandet af Hendels Messiasratorium egde rum pingstaftonen å Caro