Aftonbladet – 19 maj 1869, sida 3

sig af denna trappa, som således fanns redan för trehundra år sedan, och kommit undan genom de underjordiska gångarne. Flera af dessa gångar hafva sedan störtat tillsamman, men det är troligt att konungen skyndat förbi kärlekens altare, utan att förstå dess betydelse. Är det inte märkvärdigt ? Mycket märkvärdigt,, förklarade herr Carmouches åhörare. Man tror sig veta att försåtet var utlagdt af jesuiterna i samråd med Marie de Beauvilliers, hvilken då var abbedissa i Montmartres kloster, men förut varit Henrik IV:s älskarinna... Vet ni hur jesuiterorden först kom till lif? . Det var i Paris, har jag hört,, menade Anatole, som började frukta att herr Carmouche skulle, för att visa sin lärdom, qvarhålla dem ännu några timmar i paviljongen. Det var på Montmartre, det var i den krypta, hvarifrån vi nu kommit,, försäkrade herr Carmouche och såg sig omkring med stolta blickar. Här under våra fötter stiftade Ignatius Loyola Jesu sällskap. Jag har bevis derför och jag skall en gång förarga akademien med dessa bevis... Vet ni hvar den helige Dionysius led sitt martyrskap? Också på Montmartre, herr Carmouche. Också på detta ställe, detta Mons Martyrump, fortfor herr Carmouche under ständigt stigande sjelfbelåtenhet. Det var häri kryptan han efter halshuggningen tvättade af sig blodet och sedan tog sitt hufvud under armen och begaf sig öfver den stora slätten der borta, till det ställe, der Saint-Denis, den heliga Dionysii kyrka, nu är belägen... Men tror ni att Ignatius Loyola eller den helige Dionysius hade den ringaste aning om kärlekens altare? Ingalunda, mina vänner! Det var de gamla Druiderna, som kände den saken och som der gjorde tempelvakt. Och kom ihåg att det är jag, Narcisse Hyacinthe Carmouche, som bragt ljus i detta mörker. Men, som jag sagt, detta måste ännu vara en hemlighet. En djup hemlighet, försäkrade Anatole. Kan jag lita på de der Herrarne också?