Aftonbladet – 15 maj 1869, sida 3

Krönika I torsdags eftermiddag vid fyratiden öfverraskades hufvudstadens invånare af att höra trummor hvirfla. I staden, på Norr, Söder, Ladugårdslandet och Kungsholmen, öfverallt hördes de militäriska ljuden. Nyfikna skyndade alla till sina fönster — och sågo — soldater från lilliputernas land. Fanor svajade och hornen gåfvo klang och smattrade mellan husväggarne. Tet var en barnalek, men en lek med allvar på botten. De små soldaterna, med miniatyrgevär på axeln, voro gossar från Stockholms folkskolor, som tågade till samlingsplatsen på Barnbusgården, för att offentligen uppvisas. Ja följde med för att se hvad det månde blifva af dessa barnen, På den rymliga Barnhusgården manövrerade de båda bataljonerna med en säkerhet och sammanhållning som om de små varit födda soldater. Och beundrande åskådare fattades heller icke, ty rundtomkring exercisplatsen hade samlat sig en tät skara medborgare af alla klasser och åidrar. De unga plutonchefernas späda röster äro visserligen icke lämpliga för kommandorop, men de åtlyddes dock till punkt och pricka, och pluto nerna fördes med en säkerhet som ingen väntat sig. Det var först efter kommandot: På stället hvila! som pojknaturen tog ut sin rätt. Efter exercisen bildades fyrkant och unpstämdes fosterländska sånger. Vi skola segra eller dö! sjöngo dessa åttaoch nioåriga soldater med känsla och öfvertygelse och i medvetande om att nationens blickar voro