Aftonbladet – 15 maj 1869, sida 3

I för att se de raska bataljonerna med sma 8 fatior och sin musik i spetsen. På alla åskådares Jäppar finner man ett leende, som säger ungefär så här: Det är på samma gång ett nöje, en helsosam gymnastik, och framförallt en väckelse till nationelt lif och allmänanda hos det uppväxande slägtet. Heder åt dem som göra uppoffringar för så goda ändamål! I dag på förmiddagen har en annan stor uppvisning egt rum, nemligen de båda Kamrarnes på rikssalen och på gatorna mellan Riddarholmen och slottet. Som vanligt ha Riksdagens ledamöter strålat i full gala, något som i sanning är lysande, åtminstone hvad Första kammarens representanter beträffar, ty de äro till största delen behängda med ordenskedjor och gyllene emblemer både frain och bak. Vid denna högtidlighet råkade man i stor förlägenhet genom en anordving, som blifvit gjord vid Riksdagens början. Alla vaktmästare blefvo nemligen då dekorerade mcd präktiga messingskedjor, som hänga om halsen med en stor plaque på bröstet. Man hade då icke betänkt den påfallande likheten vid inträffande högtidligheter. Men bvad jag hafver skrifvit, det hafver jag skrifvit, och det förargliga kunde icke ändras. Vaktmästarne fingo behålla sina dekorationer, men måste bålla sig i skuggan för undvikande af misstag. Efter högtidligheternas slut samlades riksdagsmännen åter i sina Kamrar, för att taga afsked af hvarandra. I Andra kammaren gällde afskedet för mången också den beqväma rödklädda ländstolen. Helt säkert höjde aningen sin röst hos en och annan och sade: Hit kommer an aldrig mer! Säg farväl åt pulpeten, mot hvilken du stödde dig, när du ifrigt kämpade för tum för tum-principeu, när du slungade dina projektiler mot framåtrusandet, och uttalade ditt förakt för alia fraser om frihet och menskorätt. — — Hit kommer du aldrig mer! En tredje uppvisning blir den stora doktorspromotionen i Upsala. Dit skola strömma våra sköna från nära och fjerran trakter, for att med rörda bjertan se de bekransade unga männen och sedan dansa med dem på Carolina-salen. Många röster vid universitetet ha höjt sig mot att ett ovärderligt bibliotek sättes i fara att bli uppbrändt, blott för att promovenderna skola få valsa med så många skönheter som möjligt, under bländande Jjussken i den stora Carolina-salen. Ja, det finns till och med upsaliensare, som kalla hela promotionen ett narrspelo. Men lyckligtvis lyssnar man icke till dessa röster. Det der är saker, som en kansler och de gamla, förstå bättre än några vildbjernor, som blifvit smi tade af tidsandan. Hvad är väl ett bibliotek värdt emot tacksamhetsblickarne från de dansanta damersa? Och för att se det upplyftande skådespelet af promovendernas lagerkrönta hufvuden är intet cffer för stort. Den synen är så uppbygglig, att man gerna, för att få njuta af den, må gifva hela universitetskassan om det skulle behöfvas. Vidare ha vi en fjerde uppvisning, som l. ågår hvarje dag å Djurgården. Det ärveocipederna, som jag bestämdt icke skulle ha talat om i dag, om jag icke kände mig kallad dertill af en särskild omständighet. Man har beskyllt mig för att vara afvogt stämd mot detta framåtskridande inom fort-! skaffningsvetenskapen till lands. Men en sådan misstanke är ogrundad, ty det är tvärtom med stort nöje jag sett dessa rullande ryttare. Och äl kommer jag i dag med ett förslag att fskränka deras frihet. Men det är derföre att hrr velocipedryttare taga sig friheter, som skada andras frioch rättigheter. Den, som besökt Djurgården om eftermiddagarne under den senaste veckan, har säkert med mig sett hur hrr velocipedryttare rullat med fart från stora landsvägen in på trottoirerna och der utfört siba evolutioner, till stort men för mängden af promenerande, som ofta nödgats hoppa upp på landsvägen, . för att icke bli öfrverkörda. Damerna ha högt tillkännagifvit sin rädsla, men hrr velocipedister ha ändock icke viszt sig nog chevalereska att hålla sig på landsvägen. Skall velocipeden betraktas som ett åkdon eller som en häst? I båda fallen torde den med rätta böra förbjudas att fördas på trottoirerna, ty deras ändamål är ju att freda fotvandrare från faran af sammanstötniogar med hästar och vagnar. Flere klagande ha vändt sig till patrdtlerande polisen, men erhållit till svar, att de väl inse oskicket, men ej kunna afhbjelpa det, utan att de erhållit order derom från vederbörande. Det är således en dylik order, eller förordning, fotvandrare på Djurgården vänta med otåligbet, för att sedan i all sköns lugm kunna från trottoiren skåda och beundra velocipedernas eleganta rörelser och ryttarnes skicklighet. Till sist vill jag tala om vårens stora uppvisning af blommor och grönt, eller snarare om den grönska som låter vänta på sig. Dermed .nenar jag inte att björkar och lönnar i Djurgårdens lunder äro senfärdigare i år än vanligt. Nej, det är Kungsträdgården, som vi med orolig väntan betrakta och tänka få hr Forsbergs spådom, att efter torgets vöjande skola träden snart dö ut. Hvad de nya gräsplanerna beträffar, så blickar man ännu förgäfves efter en vacker grönska. Men man gör i stället andra upptäckter, till exempel den, att med den ringa skötsel jorden fått skall den omöjligt kunna klädas med en jemn gräsmatta. De besådda planerna äro så fulla af sten, att gräset ovilkorligen skall växa fläckvis, och hur vackert det är kan man se om man promenerar i Berzelii park, hvars anläggningar visa ett förfall, som är en skam för vår hufvudstad. Resande, som komma hit och se hur våra offentliga promenader vanvårdas, skola med skäl kunna säga till oss, att vi ej äro värda att ega så många tillfällen att visa hvad skönhetssinne vill säga. Richard. ASO SS AO SP ME KSR OK OK Tolegrafunderrättelser. (Genom svenska telegrambyrån) Wien den 15 Msj. Trontalet, som i dag skall afsluta riksdagen vidrörer icke dan nteilan nanfitiflanm dat lfactar an åtar