Aftonbladet – 11 maj 1869, sida 3

hvad man vill om dissenterförsatnlingarnes atto nomi och deras rätt att utse sina själasörjare, så vore dock ej staten obefogad att, alldenstunt dessa församlingar komme att stå i ett visst för hållande till densamma, tillse det de personer, son till lärare utses, äro så qvalificerade, att de kunn: uppfylla de anspråk man på dem här rätt at i illa. Det vore ej för mycket begärdt, om ma! fordrade af dessa personer allmän medborgerli bildning, så att de kunde föra de anteckninga dem ålågo. Om staten ej hade rättighet att tills att detta egde rum, hvar skulle man då stanna Man finge då tillämpa det gamla ordspråket: de; intet finnes att taga, der har kejsaren förlorat si! rätt, ty det kunde antagas att till föreståndar skulle kunna väljas en person, som vore oförmö gen att fullgöra de åligganden, som enligt tredj mom. af den föredragna punkter ålåge en för samlingsföreståntare, HMea uttrycket lämplig per 8on hade utskottet tvifvelsutan menat, att före ståndaren skulle vara i besittning af sådana egen skaper. . Tal. ville i detta afseende ä gå så lång som reservanten, men han ansåg dock, att et stadgande borde finnas, som i någon mån lemnade aranti mot alltför stora missförhållanden. Så ana bestämmelser vore enligt talarens förme nande ej omöjliga att erhålla; men han visste ej hvarför man så envist motsatte sig hvarje förslag i detta afseende; Visserligen vore det sannt, at! för ifrågavarande befattning ej fordrades någor kunskap i kemi m. m., men åtminstone kunde det ej skada, om någon bildning hos läraren funnes på det att han skulle kunna inse att församlinfen fortgåeiide verksamhet öfrverensstämde med en församlingsordning och trosbekännelse, hvilkas gillande utgjort vilkor för församlingens bildande. Föreståndaren vore den enda kontrollanten i detta afseende, och det vore ingen sänd losik alt eidast lägga makten i den beroende församlingens hand; staten borde äfven hafva någon talan. Svårt vore det emellertid att n en återre: miss beviljad, då varje invändning betraktades som ett uttryck af ovilja mot förslaget. Detta vore dock, hvad tal. beträffade,. ett misstag, ty kan torb en bppriktig vän al en friarö förordning. Men han visste ej af hvilken hämmande hand denna, kanhända den vigtigaste fråga som förekommit på de. tvenne senaste Riksdagarne, blefve uppskjuten till Riksdagens elfte timme; Tal. ville I all fätlighei fråga utskottets ledamöter, öm cj en ändring i ifrågavarande syfte kunde åstadkommas. I motsatt fall skulle talarens anmärkningar förfalla, ty han ville ej framställa något yrkande. Hr Bet öm anmärkte, att utskottet verkli gen varit jetänkt på att, särskilja lö bestämmel sör, som Vore at ren civillagsnatur från dem, son tillhörde kyrkolagen. Orsaken hvarför detta ej skett vore dels den korta tiden, som ej tillåtit ett sådant arbete, dels ock fruktan natt, Riksdagen skyll göra inskrankmibg i de stnare bestämmeiserna och kyrkomötet i de förra, om någon annan än K. M:t toge initiativet. Hvad nu reservantens förslag beträffade, så förefölle detta talaren besynnerligt, Under de första krisinä tiderna söt irade sig ej den kristna församlingen i verldsligt jänseende från den jutliska: Detta inträffar först ängte fram: Talardn Visste ej, hvårför reservon: ön så mycket höll på sitt förslag. Till en början hade han nemligen sammanblandat föreståndarens och lärarens åligganden. Mot de anmärkta missoruken funnes korrektiv, ty om de ej rättades, rade församlingen förlorat, sin rättighet, Ingen tonseivens låge för öfrigt i att stanna tid matuitetsexamen. Föreståndaren kunde lika gerna läggas att skaffa sig teologisk bildning. På det lenne ej skulle få för mycket att göra, hade utkottet föreslagit, att statskyrkans presterskap orde föra de anteckningar; som rörde församlin: ärhes Sörgorliga förhållanden. Så tillginge det i )anmark och der hade man ej funnit sig illa af n sådan anordning. Lagutskottet hade dessutom att sig i förbindelse med några dissenters och jessa hade ej heller haft något att anmärka mot tskottets förslag. Yrkade bifall till punkten: Punkten bifölls härefter uten vötoriag. Ben tredje paragrafen i utskottets förslag hade öljande lydelse: Har medlem af svenska kyrkan omfattat främnande kristen lära och vill för den skull ur kytan utträda: gifte sih äfsigt tillkänna för kyrkoerden i den församling han tillhör; uppgifve ock et trossamfund, hvartill han vill öfvergå. Framärdar han i sin afsigt inställe sig sedan minst vä inänadör fördutit, personligen hos kyrkonher: en samt avmäle sig till utträde ur kyrkan; och öre kyrkoherden derom anteckning i kyrkoboken. j må någon från svenska kyrkan utträda förr, n han fyllt 18 år, eller, der han yngre är, visat ig ega den kristendomskunskap, som för konfirvation erfördras. Den, som till utträde ur svenka kyrkan sig abinält, ahsös tillhöra dettrossamind; hvars lära han omfattat. Varder han ifrämände församling upptagen, åligge det församngsföreståndaren att derom inom två månader öra anmälan hos vedörbörande kyrkoherde isveb: ca kyrkans Uti afgifven reservation hade hr Ribbing föreagit att denna skulle få följande lydelse: Vill någon öfvergå från svenska kyrkan till ömmande religionssamfund, gifve sin afsigt tillinna hos kyrkoherden i den församling han till: ör. Fortfar han i sitt beslut, inställe sig, sedan inst två månader efter sålunda förut gjord anälan förflutit; personligen hos kyrkoherden och rnye sin anmälan med uppgift å det främmande ligionssamfund, hvari han vill inträda. Kyrkorden göre härotti anteckning i kyrkoboöken och eddele deröfver bevis. Ej skall någon anses från enska kyrkan skild, förr än han iakttagit hvad ir ofvan finnes föreskrifvet och blifvit i annat ligionssamfund upptagen; ej heller må någon från enska kyrkan utträda, innan han blifvit konfirerad eller visat sig derför ef nödig kristenmskiiiskap eller fyllt 18 år. Främmande troskännare, som vill öfvergå till svenska kyrkan er till annat främmande religionssamfund, än t han tillhör, skall hos sitt samfunds förestånre anmäla denna sin afsigt samt uppgifva det ligionssamfund, i hvilket han vill inträda. Föreindaren göre härom anteckning och metddele röfver bevis. Ej skall någon anses vara från immande religionssamfund skild förr, än han ttagit hvad här stadgadt är och blifvit i det nya mfundet upptagen. Då medlem af ett religionsmfund blifvit i annat religionssamfund UPPEEer gge föreståndaren för det senare samfundet, elr, om detta är svenska kyrkan, kyrkoherden inom n församling, i hvilken personen inträdt, att om två månader från det upptagandet egt rum, rom underrätta kyrkoherden i den till svenska rkan hörande församling eller föreståndaren för t främmande religionssamfund, hvartill den uppsne ihört. Hr Ribbing utvecklade ånyo i ett längre anfönde de skäl, som föranledt honom att vilja bibella det i gällande dissenterlag befintliga och i utskottets betänkande sistlidne Riksdag bibelina stadgande, att ingen skall från svenska rkan anses skild, förr än han i annat tillåtet igionssamfund blifvit upptagen. Utskottet hade nom sitt förslag tillstyrkt det lagliga erkännant och berättigandet af, att flere eller färre svene medborgare kunna lefva utän religion, eller ort denna till en ren privat angelägenhet, hvard staten har intet att skaffa. jorde nu re