Aftonbladet – 11 maj 1869, sida 3

Afgår föreståndare från sin befattning, anställ församlingen ofördröjligen en annan och göre der Jom anmälan, såsom ofvan är sagdt. I Emot denna punkt hade hr Ribbing i sin reser vation framstäldt följande förslag: a) att mom. i 3 2 må erhålla följande lydelse Sålunda tillåten församling anställe såsom före ståndare en person, som, för att i nämnda egen skar erkännas, har att företa intyg. att han an tingen vid anstalt för bildande äf lärare inora der kyrka, han tillhör, fullgjort hvad för utöfvande a Nyrlig Järarebefattning fordras, eller ock att har äflagt de prof på allmän och humanistisk bildning, hvilka enligt gällande lag och författningarutgöra vilkor för ordination till prest inom svenska kyr kan, Församlingen göre härom anmälan, i Stockholm hos öfverståtbållareembetet och annorstädes i riket hos konungens befallningshafvande; och må församlingen derförinnan ej träda i utöfning af de henne tillkommande rättigheter. db) att mom. 2 och 3 ur 2 äfvensom 8 mom. 1 utgå samt i stället efter 5 2 en 8 införes af följande lydelse: Föreståndaren hafve tillsyn derå, att församlingens offentliga gudstjenst öfverensstämmer med dess uppgilnå trosbekännelse och församlingsordning, samt att allmän lag dervid ej öfverträdes. Sker annorlunda, och varder på anmärkning af föreståndaren det felaktiga ej rättadt, anmäle han förhållandet hos öfverståthållareembetet eller könungens befallningshafvande. Derijemte vare föreståndaren pligtig att nogfrannt föra de anteckningar, hvarom konungen örordnar; att desamma inför domstol, konungens befallningshafvande eller öfverståthållareembetet vid anfordran förete; alt inom en månad efter hvarje års slut till konungens befallningshafvande eller öfverståthållareembetet aflemna förteckning å församlingens medlemmar samt under årets lopp ingångna äktenskap eller inträffade födelser eller dödsfall i församlingen; att på sätt, som för svenska kyrkåns presterskap är stadgadt, utfärda betyg och till offentliga myndigheter lemna upplygningar om församlingens medlemmar, samt att för öfrigt ställa sig till efterrättelse lat och de särskilda föreskrifter, Bom af vederbörande honom medidelas. Hr Ribbing begärde härefter ordet och utvecklade i ett längre anförande de skäl, som i hang reservation anförts till stöd för förslaget. Förtståndaren för diseenterförsamling vore den person, som i första hand skall ansvara för efterlefnaden af församlingens trosbekännelse och församlingsordningen. Hos svenska kyrkans prester fordrade staten en viss humanistisk bildning. För föreståndaren för dissenterförsammling Vore en sådan lika, om ci i högre grad behöflig, ty denne stode ensam, då deremot församlingsläraren inom statskyrkan hade kontraktsprosten och domkapitlet öfver sig som kontrollerande myndighet. Det synes derför vara den allra lägst stälda tordran på qvalifikation heg föreståndare, att han visat prof på den allmänna humanistiska bildning, som staten fordrar af dem, hvilka skola ordineras till lärare inom statskyrkan. Något ingrepp i den ifrågavarande församlingens religiösa fribet kunde en sådan fordran ej rimligen anses innebära, då den endast afser den allmänt humanistiska, ej den specielt teologiska bildningen, men väl utgör ett uttryck af statens lika omvårdnad bm dissenterförsamlings medlemmar, som om statskyrkans i allt, der de förre ej begärt och erhållit frihet såsom dissenterande, d. ä i sjelfva sin religiösa bekännelse. Uti 8:de hade utskettet föreblagit sådana stadganden, enligt hvilka dissenterförsamlings medlemmar kotmma att i sina borgerliga förhållanden i allmänhet höra till den svenska kyrkans församling, inom hvars område de äro boende. En sådan ituklyfning kunde talaren ej gilla. Hade cen försam.ing erhållit rättighet att existera, så inbeSTORE denna rätt ej mindre den verldsliga än den and; iga sidan, förutom det att erfarenheten tillräckligt ådagalagt obenägenheten hos dissenters att infinna sig hos pastor för att till anteckning uppgifva sina borgerliga förhållanden. Väl hade man anmärkt, att det vore osäkert, om föreståndaren i en dissenterförsamling egde tillräcklig bildning för att kunna föra förteckning öfver församingens medlemmar, utfärda betyg m. m. Härvid ville talaren blott erinra, att det syntes honom orimligt, och att det derför föreföll honem Högst otroligt, att en person kunde anses lämplie att vara själasörjare eller hafva ansvaret för själavårlen, som ej ens vore i stånd till att lemna Jkorekta statistiska uppgifter. Lika obilligt 8om det jore mot dissenterförsamlingarne, att deras företåndare ej skulle få föra ifrågavarande anteckninar, lika obilligt vore det att ålägga svenska kyrans presterskap ett sådant åliggande. Talaren lutade sitt anförande med den Sakharing att; då han ansåg frågan vigtig, han trodde sig böra yrka bifall till sin reservation. . Hr Kolmodin uttalade sig för bifall till utskotets förslag, dervid fästande ppinärksamheten på tt dissenterförsamlingarnes rätt att utvälja företåndare skulle Detydligen förminskas, om reserantens förslag vunne bifall: Peseutom iunebure etta senare en olägenhet, söm gjorde det prakskt omöjligt, Församlingarne i städerna skulle vöjligen kuna aflöna lärare så qvalificerade, som eservanten velat hafva dem, men cttä blefve alleles omöjligt för mibdlie församlingar på landet. keservanten hade sagt, att man beröfvade dissen;rförsamlingarne ena sidan af deras tillvaro. Taren ville i detta afseende endast hänvisa till de emSuanden, som på kyrkomötet och Riksdagen lifvit gjorda, för att befria presterskapet från en ängd verldsliga bestyr. Således kunde utskotts förslag ej vara någon orättvisa mot förestånci. Hvad deremot församlingsläraren i statsyrkan beträffade, så hade han redan detta bestyr, varom nu vore fråga, och finge sålunda ej något ytt sig pålagdt. Detta kunde ej beller innebära ågot kränkande för en luthersk prest; titati vore idast att anse som en kärlekstjenst. Egentliga Halten, kvärför man ej kunde öfverlemna åt föståndaren för dissenterförsamlingarne att föra teckningar öfver vissa borgerliga förhållanden, re, att dessa församlingar låge ej blott uti flera ;cknar, utan äfven i olika län, och det skulle blifva reståndaren alldeles omöjligt att lemna uppgifter 1 30 å 40 olika mantalsskrifningar. Hr Hedengren uttalade sig mot reservantens rslag, emedan bifall till detsamma vore att med ia hahden återtaga hvad man gåfve med den ana. Med ordet lämplig, menades i den föreragna punkten någonting helt annat än förmågan t kunna lemna statistiska uppgifter. Med detta tryck afsåges, att församlingstöreståndaren skulle änna själavärden samt med kärlek omfatta de ersoner, som honom anförtroddes. Dessa egenaper förvärfvades ej genom någon humanistisk Idning. Förordade bifall till utskottets förslag. Hr Rosenberg fäste uppmärksamheten på, att religgande förslag afsåge att medgifva olika tänande religionsfrihet. Det ginge då ej an att beämma, att föreståndarne för . dissenterförsamlinwne skulle vara så eller så qvalificerade. I beeppet religionsfrihet låge nemligen, enligt utottets åsigt, frihet för dissenterna att sjelfva se sina lärare. Dessa behöfde också kunna nånting helt annat än kemi, fysik, latin, grekiska ch hebreiska. Yrkade bifall till utskottets förag. Hr Lithner hade under början af diskussionen ört den åsigten framkastas, att den, som framällde några anmärkningar mot det föreliggande rslaget, ej gjorde detta af några andra skäl än fördom samt för MM undanskjuta frågan. Tal.