Aftonbladet – 11 maj 1869, sida 3

bäraredrägt, lemnande den pierrotkostym, som bars af Jaune-de-Chröme, 1 en mystisk clairobscur, under det att endast en svag stråle nittade då och då till den croque-mort, i hvars skepnad Bleu-de-Prusse krupit in. Taflan var icke utan sin egendomlighet både i teckning och färg — två likbärare och en Pierrot i belysningen af ett svagt lyktsken, sökande sin väg i jordens innandöme och bärande hvar sitt ålderdomliga vapen. Här är ett större galleri! utropade Anaole och stannade, under det han höll upp yktan och lät henne sprida sitt sken öfver öremålen omkring vandrarne. Man hade kommit in i ett stort rum med hvälfdt tak, något liknande de kryptor, som innas under åtskilliga kyrkor. Dödens tystnad herrskade på detta ställe, och det enda, som visade sig lefvande, var de ljuspunkter och skuggor, som dansade omkring under hvalfvet och på de skrofliga väggarne, alltetter som Amnatole vände lyktan för att undersöka lokalen. Gladare rum har jag sett, förklarade en af Anatoles kamrater. Hvar äro skurkarne, som vi skulle upptäcka? frågade den andre. Här finner jag inte Höloise, sade Anatole helt nedslagen och stödde sig mot bronssvärdet. Låtom oss gå vidare, uppmanade Jaunede-Chröme och svängde sin flintyxa. Vi måste öfverraska falskmyntarne och de andra ogerningsmännen och göra oss väl förtjenta af fäderneslandet. Och af soupern hos fader Sobresac, tilllade Bleu-de-Prusse. Hvad är det för ett stort föremål der borta i hörnet? utropade Apvatole och ställde sina steg åt den längst bort belägna delen af kryptan,