Aftonbladet – 8 maj 1869, sida 3

Bredoch smalspåriga jernvägar. Till redaktionen af Aftonbladet! I Aftonbladet nr 97 förekommer unde denna örverskrift en artikel, hvilken genon sitt öppna anspråk möjligen kan vilseledi dem, som icke grundligare studerat frågar och hvars innehåll är af sådan beskaffenhe att vi anse det i hög grad påkalla några an märkningar. I de till statsutskottet infordrade utlåtan. den om respektive anläggningsoch driftkost naden för jernbanor af 3, 6 och 4,83 fot spårvidd visar en ingeniör, att skilnaden anläggningskostnad mellan en smalspårig jern. väg a 400,000 rdr pr mil och en bredspåri; för samma profil uppgår till endast 16,00 rår eller 4 procent, då deremot enligt en annans uppgift denna skilnad skulle vid samm: anläggningssumma belöpa sig till-200,000 rd; eller 50 procent, enär han anför att en smalspårig bana bygges för 2s af kostnaden föl en bredspårig. Huru besynnerligt detta är förefaller, kan man dock icke påstå, att någondera har fullkomligt orätt. Konseqvenser är alltid aktningsvärd, och här är det premisserna som det hänger på. Man säger på ett håll, att någon rättvis: jemförelse icke kan ifrågakomma med mindre än alt sanima maskinoch skenvigt och samma sk. soliditet i al! ting förutsättas. Mer från denna synpunkt är ju gifvet, att pris skilnaden skall bli högst obetydlig; och vid ett tyngre byggvadssätt (exempelvis stambanans) skuile det vara en dålig hushållning att för en så ringa vinst uppoffra de fördelar, som det breda spåret der erbjuder. Och ingen i all verlden har heller någonsin påyrkat, att man skall bygga smalspåriga banor med stambanans skenvigt och dimensioner i öfrigt. Minskar man spårvidden, så måste man väl också, såvida någon ringaste reson och konseqvens i konstruktionen afses, minska maskinens storlek :och dermed äfven skenvigten. Ty eljest blir det ju som om man ville sätta hälften så korta ben under en stor fullvuxen menniska. Gäller det åter ett lättare byggnadssätt — exempelvis Drammensbanans med 14 E:s skenor — så erbjuder en stor spårvidd inga inre, väsentliga fördelar men väl en betänklig missproportion; och förhållandet blir sådant, som om man sätte en liten kropp på ett par stora ben. Någon gång kan en yttre fördel, t. ex. om kort kolbana skall utmynna i stambanan och man till undvikande af en besvärlig omlastning vill änvända samma vagnar, förespråka ett dylikt bredspårigt lätt byggnadssystem, men då kan fråga uppstå, om det icke är bättre att fasthålla stambanans dimensioner i allo för att kunna begagna dess materiel och undgå inköp af särskild sådan. Och i hvarje händelse, om en sålunda konstruerad jernväg förekommer, så är och blir den dock ett undantag från regeln och eger ingen betydelse vid en jemförelse med anspråk på allmängiltighet. Under normal. förhållanden och vid en sund konstruktion måste ovilkorligen det ena vara strängt lämpadt efter det andra. Har man för ett visst fall klart för sig lokomotivets erforderliga storlek bestämmas spårvidden och skenvigten derefter, efter spårvidden syllarnas längd, efter syll-längden och ballastdjupet bankbredden o. s. v. Och må i förbivående anmärkas, att, vill man hålla sig till det normala och principielt riktiga, det är lika orätt att antaga syllarnas längd till 8!e fot för 4,83 fots spårvidd som till 7 fot för 3!e iots. Mekaniken lär oss, att syllarnas tjockek och bredd bero af belastningen, men att deras längd är deraf helt och hållet oberoende och betingas endast och allenast af spårvidden — se Winkler. Teorien lär vidare, att för 9,83 fots spår bör denna längd vara omkring, I fot och för 3!e fots spår omkring 5,6 fot. Denna lärdom har praktiken gjort ig till godo såväl vid våra stambanor och de lesta engelska och belgiska jernvägar som ock vid de norska småbanorna, såsom vi ro oss veta, med ganska förmånliga resulat. Emellertid, enär det är ovederläggligt utt en smalare bana för samma skenvigt är villigare än en bredare, så måste det gälla såsom hufvudregel, att man med minsta möjliga spårvidd bör söka förena största möjliga maskineffekt d. v. s. den bästa möjliga konstruktion af maskiner. Men har nu erfareneten t. ex. bekräftat att proportionerna nellan hufvuddelarna såsom maskinvigt, spårridd och skenvigt vid stambanesystemet och Drammenbanan äro goda, så kandetta omöjigen blifva förhållandet om man applicerar tambanans lokomotiv för Drammenbanans pårvidd eller tvärtom. Således om en jemörelse baseras endast på spårvidden, utan tt strängt vidhållande af konseqvens i kontruktionen, så inträffar just hvad som skett ds: Oss, att en tioårig disput uppstår utan ingaste praktiska resultat. Man säger på ett annat håll, att för en iltig jemförelse måste samma trafikqvanlitet örutsättas. Nej, ingalunda! Man lägger icke sr hr sn lg Me RR