Aftonbladet – 5 maj 1869, sida 3

Vv JT ONUIe IJONUCL ViSsal, ALv UTUUG KUILUP VU eI denna industri behöft lång frihetstid och e försigtig, successivt pålagd beskattning, fi att der blifva hvad den nu är. M. går mycket raskt tillväga. Han anta tger odlingen af hvitbetor och den derpå grun Idade sockerfabrikationen i detta ögonblic t Vara nästan fullt färdig hos oss, ehuru såvi den ena, som den andra ännu knappast ka sägas vara till. Lika oförskräckt, som ha uppställer premisserna, lika otörskräckt dra ger han derur sina konklusioner, erinrand hela slutledningen om de af vissa gamla filo sofer framställda s. k. hornslut. Att dess slags filosofer icke dött ut, derpå är M. et lefvande bevis. . M. säger: Om införseltullen å råsocke helt enkelt afskaffades, skulle då den lägr beskattade inhemska sockertillverkningen, äf. ven skattefri, bära sig? Svaras härpå ja — så bevisar ju det, att när införseltull erläg ges, kan och bör äfven betsockertillverknin gn bära en skatt, jemförbar med den förra varas åter — nej, så bevisas dermed, att vin. sten på betsockerfabrikationen åstadkomme: genom införseltullen, hvilket är ett premiun för den inhemska tillverkningen. Att fullständigt utreda det förhållande hvari frågan och svaren här stå till hvarandra samt felaktigheten i M:s slutledning skulle blifva alltför vidlyftigt. För tillfället kan det vara nog erinra, att det premium. hvarom här talas, i första rummet komme betodlaren och i andra rummet betsockerfabrikanten till godo; att denna odling och denna industri i sin första uppkomst icke böra förqväfvas, utan lemnas frihet att utveckla sig; att dessa näringar, då de vunnit den styrka man med tillförsigt äfven i vårt land kan motse att de skola erhålla, utan tvifvel förmå bära en beskattning, jemförbar med införseltullen å råsocker; att konsumenten icke lider det ringasteiutrång, om han under tiden till samma pris, för hvilket han kan köpa utländskt socker, får köpa inhemskt; men att det för honom lika väl som för producenten och hela landet alltid blir af oberäknelig vinst, om vi kunna komma derhän att sjeltve producera vårt sockerbehof, hvaremot det för oss alla skulle medföra oberäknelig skada, om genom okloka lagstiftningsåtgärder, i strid med de lärdomar vi i detta fall kunna hemta från andra länder åt denna odling och denna j industri ifrån: början gifves ett tyvande lif. Att någon märkbar minskning i inkomsten af sockertullen skulle uppstå under de nu af bevillningsutskottet föreslagna frihetsåren kan icke befaras, då man känner huru-: som sockerförbrukningen oupphörligt stiger. Den har under de senaste femårsperioderna ökats med 7 å 10 millioner för hvarje period. M. säger: Då man nu ifrar för skydssystemets tillämpning i stor stil på betsockerfabrikationen derför att den är ny, är det verkligen besynnerligt att man icke påyrkar frihetsår och låg beskattning för en lång följd af år äfven för bränvinstillverkningen af sockerbetor. För den ehuru ny och nyare än den förra här i landet erlägges dock redan samma tillverkningsskatt, som för annat bränvin. Sådant oaktadt äro brännerier för sockerbetor under anläggning. Annu en gång vill ins. fästa uppmärksamheten på att här icke är fråga om något skydd för en redan befintlig betsockerfabrikation, utan gäller frågan förnämligast och uteslutande att framkalla och utveckla odlingen af hvitbetor och derigenom främja jordbruket och ladugårdsskötseln samt derjemte lägga grund till en ny industri. Om bränvinpslagstifningen och den höga beskattningen å bränvin kunde vara mycket att säga, men den saken måste här förbigås. Ins. vill endast erinra, att man med denna lagstiftning afsett att förminska ett ondt på samma gång man sökt bereda staten inkomster. Hvarken i detta fall eller i andra hänseenden finnes någon jemförelsepunkt mellan fabrikationen af socker och bränvin af betor. Att den senare möjligen kan bära sig förklaras deraf, att maskinerna till ett betbränneri endast kosta 4 å 500 rdr under det att maskinerna till ett sockerbrak med samma dagliga tillverkning kosta 100,000 rdr. Att byggnaderna förhålla sigisamma proportion; : att de olika industrierna fordra helt olika kapitaltillgångar och förlag; att ett betbränneri kan drifvas äfven om sjelfva fabrikationen går med förlust, såvida det är beläget vid en egendom som har stort kreatursantal, enär affallet vid bränneriet har ett högt fodervärde, samt att man i ett bränneri, ifall man icke har behof-af mera affall, kan inskränka den dagliga afverkningen till 120 å 150 centner betor, då deremot en så ringa afverkning vid ett sockerbruk alltid skall medför förlust. För öfrigt är det icke sannt, att bränvinsbränning af betor i landet bedrifves, och att betbrännerier äro under anläggning. Ins. veterligt har blott ett enda försök gjorts härmed i afsigt att uppmuntra till betodling, men i anseende till det höga pris, som måste betalas för betorna, slog detta försök så Ha ut; att derpå gjordes en sammanlagd förf ust af 15,700 rdr. M:s påstående, attlf oränvinsbränning af betor med visshet kan t untagas blifva lönande, fordrar bevis. 8 Slutligen kan icke ins. undertrycka sin för-d våning öfver att M., som sjelf varit jordbru-S are, är starrblind för jordbruksnäringens och ? sammanhang dermed hela landets bästa, och j .; utt höra honom såsom frihandelsvän påyrka k v u t: R ÅA e Lf r -—1 EB o ini rer ee ver vv vämmandet och undertryckandet aft en inwemsk näring, för att bereda staten en katteinkomst. Af allt dett: följer, att insändaren anser evillningsutskottet hafva inslagit den bästa ch säkraste vägen för denna frågas lösning ör det närvarande och den närmaste framiden. —i— f a ————— Ö Till redaktionen af Aftonbladet! al Vi yttrade i vår, uti sista torsdagsnumret k f Aftonbladet insända uppsats, att tid efter ti nonan i tidvingarne framkommit historierd randa försölkan att innm landat funna hann Ifö