Aftonbladet – 5 maj 1869, sida 3

jaltt underhandlingarne atfbrötes; men FrankYe lrike vill icke upphöra med dem, och frågar :k Iskall nu närmare undersökas af en blandad kommission af sex medlemmar, hvilken de båda regeringarne kommit öfverens om att tillsätta. Protokollet undertecknades den 27 April och har äfven blifvit meddeladt i den franska Journal officiel. fetsinsnssinas (e är Till Redaktionen af Aftonbladet! 2) I gårdagens Aftonblad fanns intagen en 5 J uppsats rörande betsockerfabrikationen och 2 undertecknad M., hvilken uppsats framkallats jaf en föregående i Aftonbladet insänd artikel, j undertecknad C. G. Då M:s uppsats innele håller åtskilliga förhastade slutledningar, i dragna ur oriktiga premisser, tillåter sig en b tredje insändare deremot göra några anmärk Vv ningar, på det att icke allmänna omdömet Il må missledas i en så vigtig fråga. M. säger: Hr OC. G. fordrar fem frihetsår 2! för betsockertillverkningen, anseende så lång eltid behöflig innan den fullt kan komma i gång Avid en fabrik, hvilken åsigt M. förmenar skulle vara riktig, om sjelfva tillverkningssättet vore nytt, föga bekant och således en mängd tekniskt-kemiska experimenter först måste anställas, hvilket icke är fallet, då tillverkningen bedrifves öfverallt i utlandet alldeles som hvarje annan fabriksgren, och vi således endast behöfva bygga fabriker efter de fullständiga uppgifter, som finnas i en mängd med tysk grundlighet författade handböcker etc. M. går här ut från det antagande, att betsockerfabrikationen med ens skulle kunna framstå fullfärdig hos oss. Han glömmer helt och hållet, att för tillverkning af betsocker fordras först och främst betor; att i vårt land odlingen deraf är så godt som okänd; att denna odling fordrar sin goda tid, för att bli allmännare införd och vinna förtroende; att den kräfver en hög kultur af; jorden, hvilket icke sker på en gång, och att vi icke ur tyska böcker kunna hemta visshet om de resultater en småningom allmännare utbredd v odling af hvitbetan hos oss kan lemna, utan 1 latt denna visshet endast står att vinna geInom egen, långsam och kanske dyrköpt erI farenhet. Har icke hvitbetsodling i större skala med framgång bedrifvits i utlandet unI der en lång följd af år utan att vi, oaktadt Le rer 1 RR ee FF Mm. PDA älskande män, kommit längre än vi äro? i Tror M. att denna odling i större. skala nu för den af honom såsom fullfärdig ansedda till dato finnes blott en enda fabrik, nemliIgen i Landskrona? Det är således icke för att skydda hvitI betssockerfabrikationen utan för att framkalla och uppmuntra odling af hvitbetan, som skattefrihet till en tid bör lemnas, på I det att betsockerfabrikanten må kunna erbjuda odlaren af råvaran ett pris, som I förmår denne att allmännare våga försöket. I Derföre betalar också det i hufvudstaden bildade hvitbetsocker-aktiebolaget 1 rår pr centner betor. I Tyskland ha priset derå nedgått ända till 10 sgr eller 75 öre pr tysk tullcentner — 117 svenska skålpund. Det är sannt att vi i fråga om tillverkI ningssättet och sjelfva fabriksanläggningen kunna draga fördel af den erfarenhet, som vunnitsi utlandet, men detta oaktadt skola utan tvifvel fabriker, anlagda här i landet och inrättade efter tyskt mönster, till en början få stora svårigheter att bekämpa, innan denna industri kan sägs hafva kommit i ordning. M. säger: Det lider intet tvifvel att betor i skola i tillräcklig mängd erhållas, förutsatt att fabrikernas läge väljas med nödig omtanke. Denna förmodan bekräftas af det kända förhållandet, att ett så stort antal jordegare i och omkring hufvudstaden redan i vår anmält sig skola odla sockerbetor, att den här beslutna sockerfabriken sannolikt skall erhålla öfverflödig tillgång på råvarano. tadt det höga pris, som erbjudits af det nybildade bolaget, för betor, hafva till dato endast 90 tunnland kontraherats för odling deraf, hvilket icke motsvarar 13 af behofvet. Härutinnan förefinnes redan en svårighet, hvilken af M. icke kan börtresoneras, och han skule göra det nybildade bolaget en jenst, om han ville anvisa den öfverflödiga tillgång på råvaran., hvarom han med så mycken tvärsäkerhet ordar. M. säger: Att sockerbetan är en tung vara, som icke bär kostnaden för längre transport; att den följaktligen måste produceras i grannskapet af afsättningsstället; att betodlingen med temlig visshet kommer att bedrifvas i närheten af våra större städer och endast undantagsvis på landet, samt att han derföre vågar uttala den åsigten, att hvitbetsodligen icke skall verka på emigrationen, enär det icke är från städerna utan från landet den verkställes. Häremot anmärkes, att hvitbetan, då den väl betalas, kan tåla ganska lång travsport både till sjös och till lands pr jernväg; att rundt omkring sockerbruken odlingen deraf kan utsträckas till en ej obetydlig omkrets, inom hvilken välmåga skall uppstå, hvilket i sin ordning verkar på en ännu vidare omkrets. I hvad mån hvitbetsodlingen skulle kunna motverka emigrationen, derom vill ins. ej yttra sig, men om det medgifves, att odlingen af hvitbetor kräfver ej obetydliga arbetskrafter, så öppnas härigenom ett nytt tillfälle till förtjenst för arbetssökande, de må komma från staden eller landet. M. säger: Tillfrågas den aktade representanten i Andra kammaren, hvilken eger flerårig erfarenhet rörande betsockertillverkningen, så skall han ganska säkert kunna vitsorda, att för en nyanlagd betsockerfabrik tre frihetsår äro tillfyllestgörande. Hvad nämnde aktade representant härpå skulle svara, känner icke ins., men för sin del vågar han påstå, att det är alldeles för tidigt att nu med visshet säga huru lång frihetstid en odling och en industri, som knappast ännu finnas, behöfver för att uppblomstra; att rörelsen under gynnsamma omständigheter alltid blifver mera lönande, än under ogynnsamma; att med våra klimatiska förhållanden hvitbetsskördarne åtminstone i mallavota dalan af landat 4011 av Kör, Å ij . verksamma bemödanden af för saken nit-) -j kan liksom genom ett trollslag framtvingas. j hvitbetsockerfabrikationen i vårt land, hvarest Detta är en alldeles oriktig uppgift. Oak-; Am mit) mm 4 Ar me mm eZ mi olj olj Sc sa