Aftonbladet – 4 maj 1869, sida 2

mest lysande ögonblick. Alla baracker, stånd, tält och bord voro prydda med kulörta lyktor, och midt öfver torget hängde skimrande guirlander, bildade af små färgade oljeglas, som svajade sakta för vinden och delade med sig af det feta innehållet åt de hattar, mössor och bara bufvuden, som passerade under dem. Det var en briljant anblick, och man tog gerna emot en och annan oljefläck för att få vara med i den tätaste trängseln. Glädjen stod på sin höjdpunkt. De olika musikkårerna spelade olika stycken på en gång, få steg från hvarandra. Lotterierna gjorde goda affärer. Biljarder, fortunabord, lyckohjul, kringsnurrande spelskifvor, små Kägellekar, alla i fria luften, voro omgifna af en tätt packad folkmassa. Alla ville spela, alla ville vinna, alla skreko, Några nöjde sig med att låta väga gig, andra beskådade un orbara panoramor, somliga rädfrågåäe er somnambur. .an roade sig, äflades och svettades i den varma so. marnatten, De vilda djuren röto i menäp-rierpa, rusellerna surrade, teaterd rektörerna skrå lade i kapp med sina clowns för att locka åskådare in i de sceniska barackerna, På ett bord stod en herre i glasögon, svart frack och tricots och höll en föreläsning öfver Montmartres historia. Mons Mariis, krigsgudens berg, eller Mons Martyrum, martyrernas kulle, det är den stora tvistefrågan om ursjrunget tillnamnet Montmartre, som jag vill utreda för er, mina herrar och damer, men visa först er frikostighet. En gros sou, mina herrar och damerls Frikostigheten var dock ganska klen. Man tycktes icke vilja lyssna till professorn i historien, hvaremot man stormade ett tält, der ett vidunder förevisades, hälften varg och hälften hare. 2J natt gör pulisen ett pott kaps hördes ka