Aftonbladet – 1 maj 1869, sida 3

I dylikt fel, men vore omkring 4 millioner billigare och medförde för öfrigt den fördelen att man finge begagna en redan färdigbygd bana. hväarföratom den skulle kunna anläggas på kortare tid och således snarare lemna afkomst. Tal. ingick derefter i en undersökning för att utröna utsigterna til trafik på båda banorna Toch kom ull det resultat, att den af honom före ordade är i alla hänseenden öfverläxsen utom i i mängden af odlad jord; men detta betydde förm, då der funnes stora sträckor odlingsbar mark, som blott väntade på lätta kommunikationer för att blifva uppodlade. Emot det påståendet, att trafiken å denna bana skulle bli obetydlig, derI för, att jorden vore steril och ofruktbar, och tra,fiken ej kunde uppehållas från ändpunkterna I otan från de mellanliggande stationerna, opponerade sig tal. och sökte, hvad det första beträffar, latt visa att den icke är så ofruktbar som man ; antager; och hvad det andra angår så går Ystadbanan genom en mycket fruktbar ort och bär sig illa, men Gefle-Dalabanan genom en oefruktI bar nejd och bär sig väl. I Hvad anginge Norbergs bergslags behof af lättade kommunikationer, hvilket tal, ej förnekade så skulle den vinna sitt mål ungefär lika bra, hvilkendera banan blefve anlagd. ). För Norrland vore det icke likgiltigt, hurra banorna läggas i mellersta Sverge; dess intresse blefve bättre tillgodosedi med den af tal. förordade banan, både derför att den ginge i samma riktning som rörelsens stora stråkvägar sedan Ider följt och derför att Norrland bättre kunde få sitt behof af spanmål tillgodosedt äfvensom tade tillfällen att afsätta sina skogsprodukter, Tal slutade med att yrka bifall till hr Jan I Anderssons reservation om ett anslag af 1, million rdr för år 1870 till en bana öfver Upsala Sala-Avesta till Storvik. I Hr Jöns Pehrsson ansåg att då medel ej I kunde för närvrande beredas till nya jernvägsbyggnader, så borde man icke heller besluta något med afseende på nägon jernvägs riktning. Biträdde hr Hiertas 1 detta svfte afgifna reservation, på det de olyckliga je nvägsstriderna skulle kumna slutas så snart som möjligt; ty det tjenade ju ingenting till att nu vidlyftigt orda om och bestämma sig i detta afseende, då ett dylikt beslut på intet vis hindrade en kommande Riksdag att ifrågasätta något annat, och då skulle Jernvägsstriderna börja på nytt. För öfrigt ansåg tal den af utskottet föreslagna riktningen mindre lämplig, då den komme att erhålla en farlig medtäflare i de närbelägna sjökommunikationerna. Yrkade afslag å utskottets förslag och bifall till hr Hiertas, reservation. a Hr. Hörnfeldt, med hvilken br Östman förenade sig, inskränkte sig till att förorda sin reservation, somframställer formuleradt förslag om bestämmandet af Upsala—Sala—Avesta—Storvik-banan. Hr Ifvarson yrkade i korthet afslag å utskottets förslag och bifall till hrr Hiertas och Björcks reservationer, att ingen jernvägsriktving må för närvarande bestämmas. Hr Hedengren instämde. Hr Jan Andersson förordade korteligen sin ofvannämnda reservation hvad anginge jernvägarnes riktning. och br Engman instämde. Frih. Schultzenheim ansåg, att den första fråga som borde besvaras vore den, huruvida Sverge bar makt att under den närmaste framtiden fortsätta jernvägsbyggandet. Om man i detta fall ginge lugnt och jemnt framåt, så trodde tal. att välmågans för närvarande något blekta färg åter skulle blomstra på Sveas kinder. Tal. framställde förslag derom att 3 millioner rdr måtte anvisas till östra och nordvestra stambanorna. samt 50.000 rår till undersökningar för en blifvande bana norr om Dalelfven, efier afgörandet af hvilket förslag det vore tids nog att yttra sig närmare om riktningen. Hr Björck utvecklade de i hans reservation anförda skäl för att nu icke besluta någonting om de blifvande jernvägarnes riktning. Då misstag i detta hänseende lävt kan göras af en Riksdag, så vore det en följandes pligt att se till, att detta misstag blefve rättadt. Intet funnes heller i grundlagen, som lemnade stöd för den uppfattningen, att en efterföljande Riksdag skulle vara bunden af en föregåendes beslut. Utskottet sjelf hade icke heller tydt grundlagen så, då det föreslagit en annan riktning för norrå stambanan. än den af en föregående Riksdag bestämda öfver Upsala. Lika liten belgd som utskottet iakttagit mot en föregående Riksdags beslut, lika litet skulle en efterkommande respektera ett nu fattadt, om förhåliandena gåfve anledning till motsatsen; hvarförutom stridigheterna i dylikt fall skulle nppblossa ännu häftigare, än om intet föregående beslut funnes att pudanrödja. Tal. formulerade ett särskildt förslag, åsyftande afslag icke allenast å grefve Sparres motion i hvad den rörer dels det af honom föreslagna utsträckta, system af statsbanor, dels statsbanornas byggande genom bolag mot godtgörelse i statsobligationer, än äfven å utskottets förslag rörande jernvägsanläggningar för statens räkning. Härefter afbröts förmiddagens sammanträde.