Aftonbladet – 30 april 1869, sida 3

stand 1cke skulle begripa det; och da denna ;enkla och naturliga reform likväl möter et! 1 Iså envist motstånd, måste det finnas någor 2lannan grund derför än den logiska. Så är det äfven. Uppgifvandet af ordfö; Irandeskapet i skolrådet skulle vara ett medgifvande af hierarkien åt den allmänna meniogen; och hierarkiers makt är tyvärr ännu så stor i vårt land, att den förmår att upprättbälla dylika hinder för det lugna framåtskridandet. Pastors sjelfskrifvenhet till ordförandeskapet utgör blott en del af det tvångsband, hvarmed denna hierarki ännu binder den fria samhällsutveckliogen, och dess afklippande sammanhänger med bortrödjandet af den hierarkiska makten öfverhufvud. När man pu nekar oss, nekar det fullmyndiga svenska. folket eftergift i ett till utseendet så ringa fall, så låt oss då i stället angripa dem i det större. Låtom oss tillse, huruvida vi icke skulle kunna afskaka de tryckande , tjettrarne och omsider sjelfva bestämma för loss sjelfva i lifvets hufvudfrågor. b En af dessa difvets hufvudfrågor: är vetandet. Det är sämhällets hörnsten; hvaärpå I hvarje annan utveckliog hvilar, det är solen för den frusna marken, reguet för det förtorkade kornet, brödet för de hungrande, läskedrycken för de törstande, det är inbegreppat a hvad herrligast och skönåst naturen och menniskan frambragt. Men vetande är icke blott boklig kunskap, och icke all boklig kunskap är vetande. Afsedt ifrån den dåliga litteraturen, så erbjuI der äfven den goda mycket, som icke är passande för alla. Man måste välja; man måste se till, hvad nationen behöfver, så att hon icke förslösar sin tid och sina penningar på inhemtande af en lärdom, af hvilken hon icke har den ringaste nytta. Vi skola taga ett exempel. Studiet af arabiskan är tvifvelsutan både bildarde och lärorikt, och ett helt lif kan väl behöfvas, för att uttömma hela det förråd af skatter, som detta språk bär i sig. En person, som egnar sitt lif åt studiet af arabiskan, inhemtar derföre tvitvelsutan en stor fond af vetande och kan, om han har tillräcklig förmåga, komma att blänka som en stierna på vetenskapens horisout. Men icke är detta vetande ett sådant, som tillfredsställer den stora allmänhetens behof. Om hvar och en studerade arabiska, så skulle hvar och en visserligen inhemta en viss massa vetande; men det vore icke det vetande, hån behöfde; och trots den allra störa kunskap i arabiskan, kunde nationen vara sjunken i den allra djupaste okunnighet, liksom dessa pedanter, som genomforskat massor af böcker, men äro så okunniga i lifvets vanliga sysselsättningar, att de icke ens kunva sätta på sig rtan. I lifvets vanliga sysselsättningar behöfver man ett annat vetande och en annan kunskap, än den, som brukar serveras från de lärda katedrarne och predikostolarne; man behöfver kunskap i handel och vandel, i äkerbruk och bergsbruk och köpenskap och dessa tusen bestyr, åt hvilka de praktiske männen egna sig eller hvaruti det stora fertaiet af folket arbetar. Nu fråga vi, bura vill man begära, att den presterliga andan skall kunna fatta behofvet af det vetande, hvarom här är fråga, och som folket verkligen behöfver? Huru skall presterskapet, hvars hela verksamhet och hvars hela tankeriktning gå åt ett helt annat håll, kunna inse och fatta, hvilken kunkap, som är den fruktbringande för lifvet. Och om de göra det, huru vill man begära, att de skola ställa i främsta rummet och med all makt ifra för, hvad som från deras ståndpunkt naturligen måste anses såsom något underordnadt? Men hvart vi blicka omkring oss, öfver hela vårt: skolväsende, se vi denna presterliga hand, som har sitt finger med och makar undan, hvad nationen behöftver, för att draga fram, hvad presterskapet behöfver eller anser sig behöfva. Våra elementarläroverk hafva till högste styresmän biskopar, som visserligen kunna vara mycket lärda och iktningsvärda män, men som i det hela, det kunna vi tr påstå, icke begripa tidens kraf eller ar i en framåtgående riktning. Af de 44 inspektorer, som äro tillsatta för sådana läroverk, som icke ligga i stiftsstäterna, äro icke mindre än 39 prester, endast valda bland lekmännen. Rektorerna äro visserligen icke numsera prester, men de kunna ; tt bli det, om den kungliga nåden på des ålderdom hagnar dem med pastorat, och ärarne räkna prestår, en galen uppfinning, ! som vyligen var dubbelt så stor som nu, då 2 blott få räkna enkla år, i-stället att de a örut räknade dubbla. Gå vi till universi-t teten, så äro båda prokanslererna biskopar, !P len ena erkebiskop. Främst bland fakulte-:? a står den teologiska, eburu man kan: , rara alideles fullkomligt öfvertygad om,. att ma uträttar minst i den allmänna t, — ett omdöme, hvaruti H sannolikhet instämmer. Bearekåren vid dessa anstalter, så exempel uppleft det föga upplet af en professor i latig lades till domprost i ett af fi ift, en man, som förut varit f ensor vid ingsexamina och utvecklat v nycken verksamhet i fråga om skolväsenet. Se vi på den högsta styrelsen för ecsj lesiastikdepartementet, hvarunder den all-g inna undervisningen naturligtvis lyder iett P adant land som vårt, — huru skulle det Y jest passa i stycke? — så innehafves chefslatsen för närvarande af en person, om 1; wilken elaka tungor påstå, att han mycket k erna, vill blifva biskop, och det äricke utan x käl som detta förtal spridt sig. Hvad beIi räffar afdelniogen för ärendena angående olkundervisningen, så synes det af åtskilliga 4 acken, som om den presterliga andan icke 18 elier der skulle vara främmande, och hvart i vända oss, se vi oss således omsnodda af sl tt hierarkiskt nät, som förlamar vår andes o! rafter, fördnuklar vårt vetande och hämnar vår nation utveckling. I ingen af den 4 llmänna undervisningens grenar kan man h ndgå det presterliga inflytandet; och följd jen deraf är, att den kunskap, som i skoorna bibringas landets barn är långt ifrån len, som landets barn bäst behöfva. Att nemligen läsordningar och lärokurser, 1 om uppgöras under det klerikala inflytandet, kulle kunna blifva uppgjorda med utesluande hänsyn till nationens kraf, är alldeles 2) tänkbart; och att deras tillämpning skall a halvändt fana i fun na rg ce 2 kh 0 00 ke bet tt et RR sr OO mm yggliga sk et, som för fåra större