Aftonbladet – 30 april 1869, sida 3

skilja mellan det nyttiga vetandet och det, som endast blir en tung och onyttig börda, så skall man aldrig skörda den afkastning, som det dyrbara utsädet borde ge, eller ai de på undervisningen nedlagda betydliga kapitalerna uppbära den vinst, som de borde lemna. Så som. undervisningen nu bedrifves vid de allmänna läroverken, förundrar det oss verkligen, att föräldrar töras sätta små barn i dylika skolor. Man har upprörande berättelser om skolor, der inemot halfva antalet af ynglingar plågas af lömska sjukdomar, af allmän svaghet, och gymnastiken förvandlas till en sjukgymnastik. Och huru kan det vara annorlunda? Huru kunna de unga hjernorna bära det myckna, som vetenskapligt meddelas dem. Vi taga t. ex. språken; 5 stundom 6 grammatikor skola läsas, alla lika grundligt, alla vetenskapligt, ingen praktiskt; vi fråga: är det rimligt, mäste icke öfveransträngning bli en följd? Men om öfveransträngning finnes, om vår uppväxande ingdom lider under de många vetenskapervas tyngd, huru skall man få veta detta? Im en hemlig mask tär på deras lifstråd, muru skall det uppdagas? Jo, naturligtvis geiom föräldrarne, genom de praktiska mänen och qvinvorna. I stället sänder vår visa tyrelse, liksom härom året, en kommission, om reser omkring till läroverken och frågar irarne, hvilka under nuvarande förhållanden nåste anstränga barnen, för att inprenta i em en hop onyttig lärdom, — om öfveranträpgning eger rum. Så skötes det uppäxande slägtets lekamliga och andliga vård; amma riktning genomgår vårt undervisningsäsende uppifrån och ända ned; öfverallt äro e praktiska männen och qvinnorna ute-. tängda från sina egna barns vård och tvungna tt förlita sig på intressen, som visserligen cke gå i samma hjulspår som deras. Nåon annan räddning finnes icke än ett fullomligt frigörande från det kyrkliga bandet; etta måste vi fordra som vår rätt, och vi skola läsa i lurarne, tilldess Jerichos murar skola 4 amla.