Aftonbladet – 30 april 1869, sida 3

Komet Irigorande iran det kyrkliga bandet detta måste vi fordra som vår rätt, och vi skole blåsa i lurarne, tilldess Jerichos murar skola ramla. REDISEEETNESREASA SEE Skolornas gymnastiska lekar och täflingsöfningar. Tidningarne hafva redan omnämnt .att ett.möte hållits i gymni ka. centralinstitutet, hvarest man öfverlagt om bästa sätt att befrämja den angelägenhet, hvilken inbegripes under ofvannämnda rubrik. Sedan dess och antagligen i sammanhang med mötet har i dag en täflan egt rum på gymnastiska centralinstitutet mellan det s. k. S-ockholms gymnasium och lyceum. I. Lifligt intresserad i förevarände fråga anhåller jag få yttra några ord härutinnan i den förmodan Jatt just de olika åsigternas ställande mot hvaranI åra skola bidraga till hennes praktiska lösning. ) Enligt det å förenämnda möte framlagda förslag, paragraferna 3 och 4, skulle täflan ega rum I skolorna emellan och den segrande tilldelas så beskaffadt pris att detsamma jemte namnförteckning I på dem som tillvunnit skolan denna heder kunde janvändas såsom eu prydnad uti skolrummet. 1) Vid diskussionen hiröfver yttrades starka tvifvelsmål i afseende på gagnet i allmänhet af ifrågavarande prisers utdelning, men isynnerhet fruktade man att täflan mellan särskilda läroverk, åtföljd af prisutdelning, skulle väcka afund och förbittring. Att döma af de från mötet offentliggjorda för handlingarne synes emellertid sättets mångfald för gymnastiktäflan ej hafva blifvit fullständigt utredd. En sådan täflan kan ju ske antingen med eller utan personlig det är -händgriplig beröring, de täflande emellan. Vidare kan täflan vara kollektiv eller individuel, äfvenledes med eller utan personlig RE Att iu en kollektiv täflan under handgriplig beröring, såsom, t. ex., hala i tåg, storma fästnin, m, fl. kampöfningar, skulle framkalla bitterhet mellan skolorna är väl temligen troligt. Men äfven utan personlig beröring anser jag att den kollektiva täflan visserligen må ega rum, dock utan priser, ty i motsatt fall träffar ju täflingsdomen mera läraren än lärjungarne och det är äl icke detta man önskar. Skall alltså kollektiv äflan ega rum, så att tvenne eller flera skolor komma tillsammans att utföra samma gymnastiska rörelseart, t. ex., häfgång (armgång) mellan 2:ne linor eller dylikt torde det vara riktigast att dervid öfverlåta segerns tilldömande endast åt en allmän, ehuru tyst opinion. Om deremot lärjungar från 2:ne eller flera skolar komma tillsammans att täfia individuelt om förut bestämda priser lärer ingen förbittring härigenom kunna uppstå mera än öfver hvarje annan framgång eller fördel, som enskild lärjnnge i den ena skolan förvärfvar sig eller tillskyndas framför den uti en annan. Icke kan man väl tro att t. ex. gymnasium skulle känna sig förargadt om tilläfventyrs lyceum bade flera simmagistrar än det förra. Om i öfrigt så skulle hända att lärjungarne endast från en af täflande skolor skulie taga saråtliga priserna för brottning, iktning, kapplöpning m. m. följer deraf ej ovilkorligt att densamma inom sig har flera skickliga brottare, fäktåre eller springare än öfriga skolor, så att öfver utgången kan möjligen enskild lärjunge, men ej skolan känna förtrytelse på annat sätt än såsom sporre till framtida öfning och större lust för ämnet i fråga. Om erfarenheten härutinnan får något att betyda, kan jag åberopa. sådan, och bar aldrig märkt någon bitterhet skolor emellan öfver individuel täflan. Beträffande tvifvelsmålet i afseende på gagnet i allmänhet af ifrågavarande prisers utdelning torde densamma under hvilken slags imitering som helst af äldre mäns beprydande med ordnar vara förkastlig, men deremot under form af t. ex; enkel krans af vårens första blommor kunna utgöra ett oskyldigt tecken af kamraters erkännande, äfven om med tecknet skulle följa någon sak, nyttig för ungdomens studier och bildning, såsom bok;Rorett, skridskor eller dylikt. . Kampen-undslipper ingen och här är ju fpentli en fråga om att utveckla redskapet för tlifvets Kamp — viljan. — Agesilaus, konung i Sparta, blef tillfrågad: hvad bör man lära en yngling? Jo, svarade han: det hvaraf ban har gagn när hen blir man. Han ansåg att gossen, hvilken med sin brottning vann fäktvapnet såsom blifven man eröfrade konungariket med denna samma viljekraft, som han under ynglingabrottningen förvärfvade. En nutidens författare har sagt än mer, nemligen att det är samma ynglingskraft, med hvilken den grånade mannen slutligen vinner seger öfver sig sjelf — sin sjelfviskhet. Hvad nu särskilt den i dag förehafdå täflingen angår, torde några erinringar få göras uti sakens intresse. Täflingen var endast kollektiv samt med tillsatte domare, hvilket densamma, enligt ofvananförde skäl, ej bort vara. Densamma var inskränkt till blott tvenne af institntets skalor, då -inbjudbingen, isynnerhet utgången från centralinstitutet, bort ställas till samtlige Stockholms både elementaroch folkskolor. Vidare var täfliogen betungande både för den exeqverande ungdomen och Wusagligen äfven för åskådarn: genom upprepandet af samma slags rörelser och deraf följande titdtsutdrägt. Så, t. ex., företogos tvenne af de starkaste armhäfningsrörelser, som gymnastiken har utt bjuda på, då en hade varit nog. Lärarens konst vid ett ifrågavarande tillfälle är att göra en rogen, men kort exposå af det, som han genomrått under läroåret, men icke allt hvad derunder ekommit. Dettaären oriktighet,som tyvärr alltör ofta skönvjes, äfven vid iustitutets examina med lifvande gymnastiklärare. Med gymnastikens nurarande utveckling måste den åsigten, som bedöver lärarens skicklighet efter håns förmåga att jelf mottaga och understundom bära sina lärjunar i säkerhet efter gymnastikhästens öfverhopande, anses föråldrad, men följdes dock ännu vid frågayarande täfling 2). Lärarens förmåga är en :elt annan, som väl ej bär beböfver beskrifvas Mott nämnas. Lärjungarna, isynnerhet af åldern 8—20 år som här var i fråga, skola lära sig att comma ned, från hvilket antagligt språng som helst, ned egen hjelp, på sin höjd med kamratars handöäckning. En at de bär täflande skolorna hade i llmänbet uti sitt sätt att röra sig den ledighet emte tillräcklig bestärodhet, som är önskvärd, då lerembt väl mycken soldatisk stelhet tycktes vidåa den andra. Hvad ansigisfärg och utseende angår voro båda kolornas lärjungar, tillsammans omkring 40, bleka ch tärda, ehuru starka och utvecklade deras puskler tydligen voro. Slutligen torde få erinras m gamle Lings valspråk: Luften är allt lefvanes helsobrunn,. Om han härutinnan hade rätt, varföre kan man då icke flytta öfvingarna, utom örren i det fria 3)? Institutet saknar ju ej lämplig ärd och man skulle icke då som nu så ofta vafallet beböfva göra åskådandet af dessa ungOO Ser ee Ö M M DD MM FU M Fm I MM Fb Mn ct vnmnm—nm—RRBRETLRRRERERERERERERE-.RRERERERE-ERE1) Napoleon den store hade en liknande id när han på hvita marmortaflor lät inrista namnen 8! på siva soldater vid Austerlitz. by ) Då kunde det med mera skäl räknas läraren till förtjenst att han vid sin undervisning vet att föra sina egnå bänder rätt, sålunda ioke ög på ryggen eler uti fickorna. m ) Måhända f k etenskapligheten går j 5C