Aftonbladet – 28 april 1869, sida 3

Emellertid förklarade tal., att hån såsom ledamot af utskottet stod för hvad i utlåtandet var skrifvet. Tal. hade under diskussionen hört anmärkgar från flera båll framställas mot förslaget, men hade likväl ej förnummit att någon talare haft något bättre att sätta i stället. Hr Ribbing hade föreställt sig att de personer, som i andra momentet voro nämnda, skulle blifva fullkomligt rätts. lösa, men tal. hade i afseevde härpå den äsigt, att den menskliga kärleken skulle med afseende å dessa personer göra sig fullt gällande. Tal. yrkade bifall till utskottets förslag i sin helhet med undantag af tredje mom. af 15:de punkten, mot hvilket tal. anfört reservation. Hr Liss Olof Larsson sade sig efter första genomläsandet af utlåtandet hafva fonnit i dess inledning uttalade satser betänkliga, men sedan han under förmiddagens diskussion bört det klander, som från några af kammarens ledamöter deremot uttalats, hade han kommit till den åsigten, just dessa personer gjort sig mest förtjenta af klander. Tal. trodde sig hafva funnit orsakerna till den rådande fattigdomen i de s. k. goda tiderna, då arbetsförtjensten stegrades till en dittills oerhörd höjd, ty från den tiden försvunno de så prisade enkla sederna, hvilka förr utmärkt svenska folket och derjemte kom ett ökadt behof af njutningar och öfverflöd. Den nya tull-lagstiftningen och den nu gällande fattigvärdslagstiftningen ansågos äfven af talaren hafva menligt inverkat i detta afseende. Talaren framställde derefter åtskilliga anmärkningar mot förslagets olika delar. Hr x. Troil gillade den föredragna delen af förslaget och fäste uppmärksamheten på vigten af att förena sig i Första kammarens beslut, emedan splittring endast skulle förorsaka dröjsmål. Hr Ahigren trodde ej att nu gällande fattigvårdsstadga vore lämplig; ty om den ej direkt manar fill tiggeri,så lägger den åtminstone ej något hinder mot detsamma. Tal. gillade den föredragna delen af förslaget, såväl det obligatoriska i den första punkten, som att bestämmelsen i den följande icke är obligatorisk. Hr Magnell ansåg den af utskottet framlagda grund vara den rätta och yrkade bifall Kil föredragna punkterna. Hrr Pehr Nilsson från Örebro län och Uhr uttalade sig likaså för bifall. Hr C. A. Larsson yttrade att det verkligen vore på tiden att stäfja ett oskick, ett despotiskt tilltag, som vissa herrar inom Kammaren tillåtit sig flere gånger och senast i dag på förmiddagen, då de företagit sig att taga en filosofie doktor och utskottsordförande i upptuktelse. Om dessa värda herrar, fortfor tal., tagit sig för att upptukta mig eller andra med mig likstående, må detta hafva skett, men att en hofrättsassessor och en landssekter våga försöket mot en filogofie doktor och rektor vid ett elementarläroverk, är verkligen det oerhördaste jag bevittnat under de-sex riksdagar jag tillhört representationen. Dessa jurister, som skulle kunna grundlagen på sina fem fingrar och sålinda borde känna innehållet af 52 3 regeringsformen, som borde ega åtminstone något begrepp om parlamentarisk takt, ha i dag ansett sig tillständigt att ahgripa en person, som i bildning står högt öfver dem. Jag må undra huru det skulle upptagits om en mindre bildad, en bonde, skulle vågat komma fram med dylika saker, som dessa kronans embetsoch tjenstemän i dag behagat göra? Man kan ej gilla att dylikt i längden får fortfara. Talaren ville angående jelfva förslaget påpeka trenne enligt hans mening öfvervägande orsaker till pauperismen, nemligen det vidt utsträckta borgenssystemet, den alltför stränga förordningen angående hemmansklyfning och jordafsöndring samt nu gällande fattigvårdslagstiftning, som i sjelfva verket bidraga till att skapa fattiga. Talaren slutade med att yrka bifall till de fem föredragna punkterna. Hr Björck ville bifalla de tvenne första punkterna af förslaoet, med det vilkor, att i dem angifna understödsbehöfvande blefve ansedda såsom lika berättigade. Af öfriga, som i denna fråga yttrade sig, uttalade sig hrr Åstrand, Sv. Nilsson, Vougt, frib. Alströmer, hrr Jonas Andersson, Wigardt och Medin för hufvudsakligt gillande af den föredragna delen af betänkandet, men deremot hrr staaff och Hierta för afslag. Hr Bergström, som ej varit närvarande i kammaren då hr C. A. Larsson hade ordet, yttrade nu med afseende på hvad denne talare sagt, med anledning af hrr Bergströms och Treffenbergs yttrande under förmidlagsdiskussionen, att tvenne motiver bjödo honom tt ej lemna något svar, det ena att tystnaden är let bästa svaret, det andra att talaren bemärkt utt ingen inom denna kammare erhållit större rätighet att säga hvad han vill än hr C.A. Larsson. Sedan diskussionen härmed förklarats slutad, viföllos de fem föredragna punkterna, den 2:dra ikväl först genom votering, som utföll med 82 öster mot 57, hvilka afgåfvos för hr Ribbings örslag. Mot besluten i första och andra punkten eserverade sig hrr Hedlund, Chenon, Staaff m.fl.