Aftonbladet – 28 april 1869, sida 3

eller på magen, eller ock begagnade de marken till disk och knäböjde sjelfva mellan sina handelsartiklar, sökande att genom styrkan i sin röst locka köpare och genom det lustiga a sitt prat rekommendera sig lika mycket som andra genom stora flaggor och förledande glitter i dekoreringen. På den ena sidan höres en fanfar af en sprucken trumpet, på den andra en trumhvirfvel från ett förstämdt kalfskinn. Detär två konkurrenter, som söka öfverrösta hvarandra, två tandläkare af första klassen, begge i hvar sin präktiga kalesch med kusk i trekantig hatt och breda galloner, som en gång varit gyllene, samt en grannt utstyrd betjent bakpå vagnen. Den ena doktorn är draperad i skarlakarsröd mantel och har prydt itt bufvud med en blankpolerad kask af samma modell, som det parisiska sprutmanskapets hufvudbonader. Den andra doktorn är en dektorinna, en något till åren kommen skönhet, som står upprätt i sin vagn och söker tjusa mängden genom det pittoreska i jen högskottes drägt, hvilken på ett så för delaktigt sätt visar ett par bastanta ben i deras naturliga form. Begge doktorerna hålla tal till mänrgden, och då tungan behöfver hvila sig, skräller trumpeten från den ena vagnen och dunkar trumman från den andra. Hopen delar sin uppmärksamhet mellan båda. Några lockas af den skimrande kasken och skarlakansmanteln, andra af den högskottska drägten, men skarlakansmantelns kusk har pudrad peruk, under det den skottska doktorinnans körsven endast imponerar genom en kolossal trekantig hatt, och den förres hästar prydes af: ett schabrak, som onekigen erinrar cm purpursammet, då den skottska kaleschens dragare äro utan all annan. betäckning, än sin egen skrumpna hud, som på ett mindre tillfredsställande sätt