Aftonbladet – 28 april 1869, sida 3

er, tandläkare i fria luften, mixtur are och läkare från doktor Dulcamaras fakultet, pratmakare och fläckmakare, fotografer, silhouettklippare, lindansare, våffelmäddare och potatisstekerskor, och senderverkebofvet, Clopin Tröuillesom regelbundet vid derna krälade upp på Montmartre och er för ett par veckor, en vacker eg af tiggare och lösårifvare, af staclinda, som om aftonen på krogen återfingo, gin s ljus, ar beklagansv ärda lama, som med frenetisk ifver deltogo i dansens vildaste bvirflar, då de trodde sig obemärkta af auktoiitelerna., det är herrar stadssergenter (poliskonstaplar) och gendarmer. Enarmade, som i entusiastiska ögonblick omfamnade alla menniskor, uslingar på träben, som t0ogo alla under armen och begagnade sina egna ben, då det gällde att på en nattlig timme dansa vis å vis med de lama. Alla dessa kommo till Montmartre-esten, och de för var det en glad fest. Dit kommo också den industriens representanter, det flitiga, nyktra och förnöjsamma småfolket i Paris, som bittar på så många nätta och smakfulla leksaker, toilettprydnader. småting af tusen slag, några till nytta, många till nöje endast, alla ull lifsuppebälle för deras tillverkare. Stånden och barackerna af ohyflade bräder elier grof tältduk, mer eller minå skt utstyrda med flaggor och vimplar, krarsar och blommor, kulört papper, bladguld, glitter och bjefs, voro sammanpackade ce de Saint-Pierre, på kuilens södra sluttning, det lilia torg, der mairiet ligger och Montmoartres kommunslanda koncentrerar si De industriidkare och köpmän, som ej ha e råd att bestå sig ett stånd eller ett tält, bredde ut sina varor på små bord mellan stånden i lådor, som de burg på hufvudst