Aftonbladet – 28 april 1869, sida 3

BI lSDAGERN Lördagens sammanträde. Andra kammaren. Faitigvårdsfrågan. (Forts. fr. gårdagsbl.) Hr Hedlund hade den erfarenheten, att den officielia fattigvårdens understöd äro allt för knappt tilltagna, hvarför det vore nödvändigt, att större uppicärksamhet egnades åt enskilda föreningar som jemte materielt understöd äfven kunde bia med råd och upplysningar, hvilka vore af gt. Tal. trodde icke, att nu gällande fattigvårdslagstiftning framkallat det nuvarande sorgliga tillståndet, utan bristen på personligt delta n de förmögnares sida. Om derför fatn skall kunna bli hvad den bör, så måste ilda personer utgöra förmedlare af den offentliga svården. Deraf följda ock, att tal. icke kunde gå in på utskottets förslag, enär han ansåg de i 2:dra punkten af utskottets förslag ttigunderstöd. ade om detta ej vore nödvändigt, när en ka af ålder, vanförhet eller sjukdor blifvit urståndsatt att försörja sig sjelf. Han ansåg det dare vara orätt att införa i fattigvårdslagen det let, att arbetsför person ovilkorligt skall sig, hustru och barn, ty när arbetslöshet buru vill man åå begära, att han skall Skulle detta stadgande qvarstå borde åtminstone kommunerna åläggas att alltid förse de fattige med arbete. Äfven under nuvarande förhållanden saknar ingalunda den kristliga barmhertighetskänslan utrame för sin verksamhet, men-om den ovilkora fattigvården upphör, kommer kanske den e, som framkallat skaror af proletärer, att nära nog hoit och bållet undandraga sig all fattigvårdsafgitt. Hvad de mycket omtalade orsakerna till pauperismen hbeträ: så vare dessa dels moraliska, dels yttre ekonomiska. , Hvad anginge de förra, så borde man väl lika litet vilja öfverlemna den fattige som förbrytaren åt eländet, så mycket hellre som man förgåfves arbetar för folkets ekonomiska välbefinvande, om man ej befrämjar dess moraliska förbättring. Likväl borde man icke lemna de yttre och ekonomiska förbållandena ur sigte. Motsatsen må säxas huru mycket som helst från somliga änkar; man må på somliga håll aldrig så mycket svepa in i fbelåtenhetens toga, så står det dock fast, att, isynnerhet inför -polisdomstolarna, den fattige ej alltid blir behandlad med den grannh faone sig i en lyckligare ej onödigtvis uppreta pel, men kunde dock icke underlåta aut erinra om det allmänt bekanta Faktum, att en del personer blifvit pliktfällda för deltagande i gatukravaller, hvilka myndigheterpa icke kunnat stäfja; och säkert vore att de blifvit annorlunda behandlade, om de varit klädda i fina rockar. (Bra! bra! st.! st.!) Likväl ville talaren å andra sidan gerna medgifva att den fattiges rätt ofta blir tillgodosedd, såsom exemplet med en fattig qvinna visar, hvilken alla instanserna igenom fick, rätt. Tal. ade med att protestera mot de personliga attacker som blifvit gjorda mot utskottets ordförande. Hr A. W. Nilsson hade räknat på att vid detta tillfälle erhålla en kamrat, men deone hade funnit för godt att retirera, om med bibehållen krigsära, lemnade tal. derhän. Tal. ämnade lugnt underkasta sis det domslut med afseende på ntlåtaridet, som Kammaren sås jury kunde finna för godt att fälla. Han försäkrade, att han på intet vis sökt smuggla in några påståenden i beakandet. Hr Svanberg hade haft det hemma till granskning hos sig tvenne dagar och förklarade, att det vore. affattadt till hans fulla belåtenhet. Såväl han som andra medlemmar af utskottet hade visserligen framställt mindre anmärkningar deremot, men då tal. erhållit tillfälle att d han menat med de anmärkta stälsa hlifvit lemnade utan anmärkning. e den mycket klandrade ktisk olikhet inför lagen, tigvård en mängd enski omnämnda äfven böra erhålla Tal, Hvad s anmärkningen så protesterar ingen af utskottets ledamöter dere1 att utskottets öfriga stå för detta Kosten mtb mot, och tal. ledamöter sea vore viss om,