Aftonbladet – 27 april 1869, sida 3

Fattigvårdslagstiftningen. Såsom bekant är har, med anledning af en inom Första kammaren väckt och af ett dess tillfälliga utskott behandlad motion i detta ämne, samma Kammare antagit ett förslag till förändrade grunder rörande fattigvårdslagstiftningen i riket, hvilket förslag, behandladt af Andra kammarens andra tillfälliga utskott, nu i nära nog oförändradt skick förelåg Kammaren till afgörande. Under Litt. A. hade utskottet med afseende å den, som utgör föremål för fattigvård, hemställt att vansinnig person och föräldralöst barn under 15 år, som saknar egen tillgång, skall, och den som af ålder, vanförhet, sjukdom eller andra orsaker är urståndsatt att försörja sig sjelf, må erhålla dylik vård och örjning eller understöd, när fattigvårdsstyrelse pröfvar sådant nödigt; vidare föreslår utskottet: Arbetsför och frisk person vare skyldig att, utan fattigvårdens betunpgande, draga försorg om sig, hustru och hemmavarande barn under 15 år. Föräldrar och barn skola i mån af behof å ena samt förmåga å andra sidan bidraga till hvarandras försörjning. Fattigunderstöd som någon åtnjutit för sig sjelf efter fyllda 15 år, eller för hustru och barn, bör godtgöras, om den ersättningsskyldige dertill får tillgång. Denna fråga sysselsatte Kammaren återstående delen af förmiddagsoch hela aftonsammanträdet ; och medhann Kammaren endast det bär ofvan anförda under litt. A framställda förslaget. Hr Svanberg, som först erhöll ordet, attalade sitt gillande af det slut, hvartill utskottet kommit, men kunde icke godkänna vissa af de i utskottets motiver begagnade uttryck; och då tal., såsom ledamot af utskottet, icke begagnat sin rätt att deremot reservera sig, ville han göra det nu. Bland de af utskottet i dess inledning anförda skäl till den allt större och större fattigdomen, funnes äfven gällande rösträttsbestämmelser omnämnda mbn tal. kunde icke tro, att dessa böstämm I SS