Aftonbladet – 24 april 1869, sida 3

Andra kammaren. Om ett myntsystem, grundadi på guld. Denna fråga upptog hela aftonsammanträdet, derunder de af kammarens ledamöter, som önskade reformens genomförande, talade för bifall till den af grefve J. O. Mörner i Första kammaren afg reservation med af grefve Henning Hamilton de vid gjorda förändring, eller sålunda för bifall till Första kammarens i ämnet fattade beslut. För såväl utskottets hemställan, som för grefve Mörners och hr B; öms utlåtandet bifogade reservationer ha vi i referatet öfver frågans behandling i Första kammaren lemnat redogörelse, hvarföre vi till densamma hänvisa. Diskussionen öppnades af hr Siljeström, som fann förslagets genomförande i och för sig sjelft önskvärdt, men hade formella betänkligheter mot dess utförande, emedan han ansåg 72 8 regeringsformen lägga hinder deremot. Talaren sade sig ock endast hafva begärt ordet, för att fästa uppmärksamheten vid utskottets resonnemanger i afseende på detta ifrågasatta hinder, resonnemanger, byggda, enligt talarens förmenande, på advokatyrens breda bag, och på hvilken byggnad utskottet stigit upp ända till tinnarne för att så mycket lättare kunna se sundå förnuftet öfver axlarne. Tal. hade nomigen af utskottets motiver funnit, det utskottet icke ansåg grundlagens nuvarande lydelse hindra fattandet och genomförandet utaf ett beslut om antagande af guld till grund för landets myntsystem, ett antagands, som tal. ej kunde godkänna, utan förklarade att man ej kunde tänka på ordnandet af ett myntsystem med mindre 72 regeringsformen komme att undergå förändring. Hr Hedenberg yttrade sig för bifall till hr Bergströms reservation, hvilket yrkande hån sedermera ändrads derhän att instämma i det beslut, hvartill Första kammaren kommit, so reservanten hr Bergström jemte flere, med uppgifven orsek att undvika splittring, stannat vid samma yrkande. Hr Lindström, ehuru ledamot af utskottet, hade ej trott att utskottets hemställan skulle vinna kammarens bifall och tillkännagaf sig med anledning deraf ämna hålla sig till det af Första kammaren fattade beslut. Talaren trodde visserligen ej att det var nödvändigt att brådska med reformen, men fäste uppmärksamheten på att en revolution i detta syfte likväl förestod, då de flesta andra civiliserade länder dels hade systemet för